Alingsås – ett halvår senare

ok det blev ingen säng, men snart!

Ska bara,  först…

Jag är medlem i Lerums Fotoklubb och i Juni (vill jag minnas) hade vi avslutningsträff i Alingsås, en härlig varm dag då stammar kläddes in i kokonger av  små larver som nästintill tog kål på träden. Kommer ni ihåg?

Vi kvinnor drog oss undan och fotograferade – på en kyrkogård av alla ställen till att börja med, men drogs till ljudet av skejtande ungdomar.. bl a denna unga kille som verkligen stack ut:

Annars var det skakningar där med.. i Alingsås alltså. Men mest åt vi korv o drack öl;-)

Att försöka komma ikapp

Det är ett par album på min hårddisk jag inte hunnit gå igenom.

Det är riktigt i trivsamt att gå igenom i lugn och ro sina bilder.. samtidigt som det är irriterande att Bridge inte fungerar här hemma längre till de nyare raw filerna. Allt blir så mycket mer.. komplicerat!! Idag har jag kollat igenom dessa bilder genom picassas bildläsare och är fortfarande inte riktigt kompis med hur det där porgrammet fungerar.

Är man vad vid ett visst arbetsflöde så är man … (läs jag är gammal och envis)

Denna vecka tycktes allt stanna av och här sitter man nu med ett glas rött intill och försöker njuta av livet, eller snarare minnas hur det var för ett par veckor sedan när de sista blommande buskarna tillät kvällssolen sakta sippra genom sina sköra blad.  Och jag minns med ens hur jag skämdes för en gångs skull. Jag brukar högaktningsfullt strunta i nyfikna, irriterade och ibland smått hotfulla blickar men inte då mindes jag.

En granne gick förbi och kastade en sån där misstänksam blick på mig. Jag hade gjort något fel förstod jag, mitt uppträdande visade tecken på ett misstänksamt beteende som det så fint heter. Och visst – jag kunde ju ha varit en fanatisk kärring som hängde efter en gubbe i fönstret bakom busken? Vem vet..?

Kanske är det bara sunt att äga en rejäl nypa misstänksamhet i dagens samhälle. Den ena mer fruktansvärda nyheten avlöper ju den andra.. föräldrar som stoppar in barn i tvättmaskiner och tar livet av dom och vad var det nu, 30% av alla mammor skakar och ruskar sina barn…? Alltså på regelbunden basis då dvs.. inte klokt.

Att skaka en kamera däremot är helt okej  – att man ser ut som en komplett idiot som inte alls vet hur man ”ska” fotografera bjuder jag gärna på, kul är det och vem vet – kanske får man tränat sina biceps en aning med?;-)

Att vandra igenom vårt parhusområde och kika in bland buskar kändes iaf kymigt och fel då. Ute i skogen är det mer ok, där är allt vilt och jag VAR ju på väg dit, men kände att jag bara måste fånga dom där rosa fladdersakerna.

Jag skrev en gång tidigare att man borde bära en skylt:

 ”Warning – big ass, photographer at work – no need to worrie, it doesn´t bite”

😉

Men nu ser jag med nöje fram emot att snart få slänga mig till sängs, gårdagens natt var något av det värsta jag upplevt i mardrömsväg och efter kl 02 sov jag med lampan tänd! Det är inte alltid så roligt att ha bra fantasi… huuuuuu

Rester

Jag älskar rester.. i mat och i naturen. Det är en gudagåva att finna rester i frysen, att snabbt blanda ihop nya rätter med hjälp av  såser, pasta eller ris då tiden tryter.

Naturens rester fyller samma funktion för sin omgivning, som energi i ett evigt kretslopp:  Av jord är du kommen – jord skall du åter varda.  Kanske är det för att man själv är på väg att bli en rest som gör att man uppskattar det som finns kvar, eviset på att något överhuvutaget levt och existerat tidigare…

 En plantas grånade tunna blad, med kvarstående uppskjutande förgreningar är minnet av det unga. Se hur den ligger där och smälter in mot sin grund, är det inte ett eko av ett då så säg? Ett ord, en mening som skrivs i en blogg är lika förgängligt och förvandlas lika snabbt till ett då som en planta. Resten är ett bevis på att allt förändras, att inget står still men även att liv alltid kommer så länge död existerar…

Så med ett färskt minne kommer så de bildrester som blev över från igår.

Jag kom försent

Det hade utlovats klart väder på lördagen!

Eller uppehåll åtminstone.

Med ett yippie såg jag fram emot denna dag som säkert så många andra – först hade jag drömt om att få sova ut lääänge, vilket det inte alls blev som jag hade hoppats.

Jag hade därför sett fram emot åtminstone en timmes fotograferande, eller kanske rättare sagt en timmes frisk luft och en så välbehövlig promenad på Botaniska trädgården.

Det blev inte uppehåll märkte jag på plats. Inte på långa vägar! (Tack och lov för handväska säger jag bara – vad som kunde hänt min lilla älskling annars vill jag inte tänka på. Kameran alltså!)

Och att solen nu går ner vid 3 på eftermiddagen var något jag heller inte tänkt på. Surprise!  För självklart fann jag vackra blå blommor där i pissregnet och mörkret – sjäääääälvklart! När inte ljuset räcker till eller när omständigheter ser till att foto är omöjligt, ja men visst sjutton dyker dom upp då motiven?

Men jag skulle inte ge mig! Ett par skak/mörkerbilder på det upplysta växthuset i becksvart mörker var iaf det bästa lördagen gav med sig..

På söndagen tog jag resolut bilen återigen, vrålade till familjen att ”jag åker och fotar” och gjorde ett nytt försök i parken. Och ja det var faktiskt MER uppehåll än lördagen trots att vädertolkarna utlovat motsatsen.

De hade rätt på en punkt dock: det blåste…

Jag tillhör dom som gillar oväsenet en storm för med sig.. hur det ser ut som en högre makt försöker skaka liv i träden och gör allt i sin makt för att få dom vakna! Ett riktigt.. yrväder med liv och energi.

Och grenar dom föll.. och skyltar ramlade av vägen.. och man bara undrar stilla för sitt inre hur så många skruvar kan vara lösa? Egentligen?

De blå stod kvar dagen efter, dock inte lika vackra som jag mindes dom från föregående dag – var det det onåbara som möjligen färgat min syn av de små blomstren? Kanske.. det man inte kan få är ju som bekant det man oftast vill ha. Eller också var det dess blå färg som lös upp i mörket under föregående kväll.

Men förutom de blå fanns det mycket mer, ett rådjur stod och tittade på mig från ett berg intill, men macrot gjorde den inte rättvisa (även om den finns förevigad). Nej för ett macro passar fröställningar bättre:

Ungefär lika många som stjälkarna stötte jag på under min vandring  i parken. De gick i par och huttrade under ett gemensamt paraply.. parken verkade vara det sista ställe de ville vara på. Romantiskt på sitt sätt.. Så ja, parkeringar fanns det alltså gott om för ovanlighetens skull:-)

Och vad är då detta? En liten skrott:

 

Färg på fotomässan

Ok.. maten lagad och uppäten, disken är diskad och den störste sonen är hemma från pianoträningen. Alla är under samma tak och mår bra så jag kan andas ut.

Jag borde bara och skulle egentligen, men nä….. jag får ta det sen.

Istället VILL jag samla tankarna och summera helgens event -fotomässan i Stockholm och min upplevelse från den för er som inte var där. Alla vi som besökte delade samma lokal och såg på samma saker, ändå kan vår bild och synsätt skilja högst dramatiskt! Jag har läst på andra forum om möten som skett mellan människor, människor som helt gått mig förbi och andras lite negativa upplevelse av mässan.. för tråkigt, för litet mm.

Min summering av helgen är rätt och slätt färg. MYCKET färg!! I människor och på omgivningen.

T om husen brann i färg, men var annars kan hus brinna än i Stockholm:

Jag hade det stora nöjet att stå i Tamrons monter och prata om det bästa objektiv jag vet, deras 90 mm macro. Tja inte bara det, utan även ett annat – 60 mm med bländare 2.0 som jag testat men *viskar lågt*  90 mm är fortfarande min egna favorit…… schhhhh! Sedan jag först satte på det där hos Leif B för ett antal år sedan har jag varit såld, men precis som med allt här i livet behöver självklart inte det innebära att det är bäst – för alla andra? Alla har vi olika smak och tycke och att ta chansen att prova objektiven på plats är då inte fel… 

Men enligt mig är alltså tamrons 09 mm bäst för mig och därför tvekade jag inte ett dugg för att berätta om dess enligt mig positiva egenskaper. Så 3 dagar ägnades åt just detta och fick en uppsättning skjortor med företagets namn på och något nytt som kallades för bigrip – ett höftbälte att snabbt sätta kameran i, så jorå.. lite polis-viktig kände man sig allt med alla lappar, mörkblå utstyrsel o bälten som dinglade med en STOR pistol. Det är nog det närmsta polis jag nånsin kommer bli i mitt liv;-)

Bortsett från montern är möten med  människorna jag bär med mig! Många kom och hälsade på som jag kände – ännu fler kom vilka jag aldrig mött förrut men som hjärligt och villigt öppnade sitt inre för mig.

Att få träffa Leif Baggström återigen gladde mig (en sååå sanslöst duktigk fotograf ) cirkeln slöt sig då han ju var orsaken till att jag överhuvudtaget fick nys om detta objektiv. Jag är honom evigt tacksam. 

Fantastiska Kallemannen dök ju upp högst levande – vad roligt!! *vinkar* (men vi missade ju kaffet hörrö – attans då), Härliga Hanna från Göteborg hade rest till stora staden – med tillhörande härlig kram, Tandläkar-Raija kom som lovat – med de mjukaste händer jag tagit i…så roligt att träffa dig:-) Livslustiga Jim med glasögon, alltid lika vackra Lysa så trygg och skör på samma gång och hutlöst begåvad med ett hjärta större än hos de flesta… Johan S – stockholms prins (tack för fokuseringen och närvaron och stunden), Per Östberg som drog iväg mig på en fika, Faluröda Magnus med ölen det kändes precis som om det var i går, glada Ulf med sin bil.. Johan Ahbom – fräkenfotografen som förgyllde dagen inte bara en dag utan två, Mattias Buch som hälsade mig välkommen med en stor kram, Helene Dabrosin – den alltid unga tjej jag busade loss med på Botaniska i Göteborg för något år sedan – härligt att ses….och så inte minst John Hagby från Scandinavian Photo/moderskeppet vars föreläsning jag gick på mer än en gång – SÅÅ grymt duktig och inspirerande med ljusteknik vilken gäller inte bara på modellfoto. Var ljuset faller och hur man kan tänka på sin egen placering är minst lika viktigt även för en makrofotograf. Jag har säkert missat några och ber isåfall om ursäkt, intrycken är varvade omlott i mitt inre.

Alla var härliga varma människor som t ex dessa störtsköna herrar från Focus Nordics monter som reade ut papper till skrivare:

Att få sitta bredvid dom gav mig många leenden! 🙂

Imponerad blev jag av utskrifterna bakom – mina 4×3 metersbilder hade skrivits ut på ”vanliga” skrivare som jag förstod och häftades upp på väggen, men det var knappt man kunde se det! Fantastiskt bra gjort av Focus Nordic! Där fjärilsvingen är stod alltså jag och förklarade varför jag älskar ”mitt” objektiv.

Att heta Ulmestrand var ett plus i kanten – 2 av mina släktingars vänner kom fram o frågade om vi var släkt? och visst är vi det – roligt var det at få veta lite mer bla från denna enastående unga tjej som jag naturligtvis glömt namnet på (sorry) och hennes objektiv som inte fungerade korrekt – hoppas verkligen att allt gick bra och att det fungerar igen…

Vackra Jonas till höger:

Undervatten på torra land – underbara färger:

En ung och massa gamla:

Foto på fotograf på fotograf som tagit foton:

Ute fast inne:

In i mellan sprakar färgen:

Kikar du på mig kikar jag på dig – den sedvanliga grabbhörnan:

Fika gjordes varje dag  och så här såg det ut där – fast i taket då:

2 steg länge bort fanns toaletterna.. utanför toaletterna var hela väggen täckt med grönt, något jag först trodde var plastväxter men vid närmare kontroll upptäckte att så inte var fallet! Vilket jäkla jobb det måste ha varit att fästa alla de växterna på en kanske 2,5 x 5-6 meters yta – inte bara på 1 plats utan 2-3 stycken!? Iaf.. där fastnade ju självklart jag på väg in till tjejrummet. Och fastnade o fastnade och stod i högst märkliga poser för att fånga växterna underifrån mot det sköna ljus ovanför, men inte bryr man sig inte:

.. och fann där lila svanar flygandes mellan bladen:

På väg hem från mässans sista dag täcktes gångvägens tak av löv och regnets spår i det lager smuts som lägrat sig och kunde bara inte låta bli:

Ett varmt tack till alla jag fick möta och till Focus Nordic som lät mig stå på plats och inte minst lära mig massor av dom och deras kunskap.

Med taggarna utåt

Återigen ett par från lördagsmorgonens glitterkavalkad på tulpanträdets nerfallna löv.

Ingen missade väl farsdag i söndags? Som så många andra åkte jag hem till min kära pappa och grattade honom med presenter o kramar. Då fikat var överstökat tog jag min sedvanliga undersökningstur i föräldrarnas trädgård innan mörkret helt övermannade sin dag. jag var dock ute för sent märkte jag då jga fick gå upp rejält i iso för att kunna fota på frihand, men tack vare camera raw excellenta brusredigering märks det knappt (f.ö en av de bättre funktionerna i Cs5 …….som man självklart inte har hemma..)

Två nyponrosbuskar stod avkapade hemma hos mamma o pappa och ett tu tre klev det upp en liten taggig sak längs den andre taggige saken:

Men det där så högt åtråvärda ljuset förvinner aldeles för fort….

 

 

Guldskatter

Många bilder blev det på droppar och motljus den där lördagsmorgonen.

Tulpanträdets blad är sannerligen fascinerande med sina färgskiftningar, i skuggan upplevs bladet som blåtonat för att flamma orangerött i solljuset. Deras karakteristiskt rutiga utseende blir extra tydligt då de skiftar färg från grönt till en varmare höstnyans. Som ser nästan ut som små små chackbräden i vissa extrema fall.

Med Tamron i siktet

Ett par försiktiga spår av herr frost visade sig under helgen… Jag låg pladask på mage på vår gräsmatta och fotade de orangelysande tulpanträdsblad som dekorerat den gröna mattan:

Meningen var att jag skulle hunnit packa, men så blev självklart inte fallet.. Nej tiden gick och kameran smattrade på, sedan var det ju tvätt.. mat… paket till fars dag. Tja ni vet? Men vaddå  -det är ju låååångt till torsdag?;-)

Tidsoptimist javisst…Det är inte utan att det börjar pirra i magen inför Stockholmstrippen. På torsdag  kväll sätter jag mig på X200 och far upp till stora staden – yippie!

Framför mig väntar 3 dagars roligt ”arbete” i tamrons monter där jag får lov att stå för att dels sälja mina böcker  Leklust (550 kr) samt den nyare mindre AU photo (300kr) som förutom 2 st bilder enbart innehåller foton tagna från i år.

Jag kommer även finnas för att tjöta med och förhoppningsvis delge lite tips till kanske nyinvigna macrofantastier om hur man kan använda ett macro. Expertisen inom det tekniska står bredvid och att då kunna fråga dom om råd är ju förnämligt…

Just nu sitter jag och funderar på vad sjutton jag skall ta med mig för smått o gått att fota där inne i Älvsjömässan… Någon som har ett tips om bra små portabla saker att ta med? Jag tar tacksamt emot alla förslag:-)

Droppar av alla de slag är alltid utmärkt att fotografera, inomhus som utomhus.

Hoppas ni har vägarna förbi! Sväng gärna förbi Focus Nordics monter B08:20 och
B08:21 där jag står någonstans i vimlet och fascinerat suger i mig information från experterna, alt står bölja över en balja vatten..

100 m från kulturen

Jag låg och kravlade på mage mitt på asfalten och halvvägs in i en rabatt i Vårgårda strax innan bilden ovan togs.  Detta skruvade blad tronade fram ur ett par klätterväxter som växte på troligtvis en skola av något slag..

När jag låg där hörde jag ett fniss en bit ifrån och dra på trissor var det inte Anna och Lasse Kristiansson med följe – kanske kände de igen sig själva i passionen till att vilja se och utforska och fånga – oavsett när eller hur?:-) Men visst ser det dumt ut med en vuxen kvinna halvvägs in i rabatten! Iaf oroväckande om inte annat – hon kan ju vara skadad eller än värre – död?! Hmm man får kanske börja bära en lapp eller skylt med texten ”fotograf i farten – akta er för baken” eller något..?;-)

Men när man väl kommer in i det där fototranset är det som om tid o rum bara försvinner… Tyvärr kanske man borde tillägga, för otaliga är det gånger man gått ut för att ”bara” vara borta en liten stund för att inse att 3 timmar gått.  Så visst förstår man motviljan från familjen att följa med ut på dessa ”snabba turer”…

Jag hade reagerat likadant.