Kategori: Blogg

Det varma soljjusets slöjor målar naturen ockert gul

Varmt ljus ger sena kvällar – då dyker grodor upp – iaf om man fotar rakt ner i backen…

Harrisens varma kokongblommor gömmer tydligen huligandjur vars skadeverkan ger upphov till nya figurer..

En insekt som  var men nu är något annat….slända kanske? Det var fullt av dessa tomma skal runt Svankällan. Skal som tycktes krampaktigt hålla sig fast på sina strån i väntan på att transformeras till något annat.

Mors dag har det hunnit vara med, en dag då min kära papi brakade i backen. Den stol han själv en gång sytt höll inte längre. ”Så går det när man inte använder björtråd” som han själv utbrast sprattlandes på backen;-)

Men blommor har dom i mängder mina föräldrar – ett paradis för irriterande fotografer och blomflugor:

Något som irriterar min kära mor är dock dessa – ormbunkar, något av det vackraste vår natur kan erbjuda enligt mig.

De är perfekta motiv att fotograferas –  rakt på eller igenom:

Förgätmigej tolkat genom en ormbunke:

Och se man på, mammas undulat dök upp i blomhavet, det stora huvudet kan man se koma ner uppifrån med fransar runt ögat…  mammas lilla Asta är dock vit;-)

Nu exploderar det ute! Det blommar och prunkar för fulla muggar! Färgklickar lockar om mat för insekter och småkryp. Gårdagens kvällspromenad genererade hundratals med spindelbilder, de rackarna kryper o kravlar överallt och nog har man har svårt att slita sig från sin lilla plätt när man väl börjat fota, men i naturens spindelskafferi finns det en sak man man vara säker på – mister det en står det dig miljarder åter!

Jag tycker de där små krabbspindlarna är rätt coola typer! Fega och snabba, men spännande att se på i sitt teaterspelande för det är lätt att tankarna går till Shakespears ”to be or not to be” när de små spindlarna sträcker ut sina armar…..

Änglar finns de med… är det dessa som kallas blåvingar;

Vad detta är vet jag inte alls säkert, men att det är ägg av någon sort förstår jag. Jag trodde först det var ett par små söta vita blommor, för intill den här kollonin fanns det en precis likadan ett par cm längre bort. Men genom makrot avslöjades de små kokongerna eller äggen..

Lejonhuvud:

Visst är det härligt med den sommarvärme som överraskat oss de senaste dagarna!!! Kropp o själ får sig en energidos som heter duga och likt Walliiiii spritta av energi då solen lyser.

Visst hade man läst om att den skulle komma, ändå kommer den som en chock. Och hur strålande glad man än är på dagen lyckas ändå inte riktigt kroppen vänja sig…

Sömnen uteblir då värmen kväver och ruskar mig vaken igen –  men ett par timmars förlorad sömn får det faktiskt vara värt! Då dörren öppnas på morgonkvisten möts man nu av solvarm ljummen bris och vad kan väl vara ljuvligare än den känslan mot huden.. ?

Ytterligare ett plus är ljuset som räcker långt in på kvällen – under vinterhalvåret inte hinns det inte med mycket fotograferande efter arbetstid, men nu är det fritt fram om lust finnes. Och inte behöver man gå särdeles långt heller, dessa är tagna från trädgården häromdagen (himla tur det är makro så ni inte ser allt ogräs;-)

Vakande hök

Ett par dök upp bland liljekonvaljerna som höll om varandra så gulligt

Det är inte för inte som så många älskar att fotografera makro. Det ÄR verkligen som en annan värld när man kikar genom linsen.. en som absolut inte är liten och aldrig aldrig tråkig.. Det finns så oändligt mycket man kan stöta på och det roligaste är att man aldrig har någon aning om vad som dyker upp härnäst?

Att få stöta på basister och pussade klockor är något som iaf gör mig smått euforisk, men alla har vi olika smak tillika sätt att skildra det lilla och stora livet.

En cool basisten:

En liten liten insekt under det krulliga ormbunkshuvudet blickar ut över det glittrande vattnet bakom.. Kanske är det middag på gång..

Jag har alltid dragits år det färgrika mustiga, men på sista tiden har mitt intresse dragit mer åt det ljusa. Kan det ha med årstiden att göra måhända?

Igår hade ett stilla vårregn sköljt över på eftermiddagen och skapat häftiga kontraster mellan det skira gröna och becksvarta bakom.  Det andades vår långt in i huset och fick myllans våtsöta doft  få mig må så där rusigt gott ända in i själen. Den nyväckta grund fick även fågelsymfonin utanför dörren explodera om möjligt än mer! Mer mat åt alla tycktes dom skalla…..

På kvällen skulle sonen hämtas efter spelning – som vanligt. Väl hemma trodde jag han skulle kasta sig in, men stannade kvar..

”vilka vackra blommor” utbrast han spontant och pekade på vår trädgård.

Rhododendron var det och dom har blommat i en vecka redan, men först nu när svärtans kontrast fick färg och ljus bli extra tydliga såg han dom klart.

Kanske visst är det ju så – vi behöver kontraster för att se klarare? En svart behöver en vit för att komma till sin fulla rätt.

Och visst är det märkligt att genom att fota rakt igenom något framstår det bakom som tydligare och mjukare? Alla dessa bilder (förutom den nedre) nedan är fotat rakt igenom växtdetaljer… Vitsippan genom fräken och rhododendronen rakt igenom en tjock fin tallkvist. Men den var väldigt nära linsen:-)

Det där med att måla med kameran fick bli min lösning då solen var allt för brysk i sitt ljus. Den lilla snutt med bokskog som  finns i min närhet är oändligt vacker just nu med sita skira gröna blad i kontrast till röda som även de slår ut, men färgintensiteten och kontraster gjorde skit av alla ”vanliga” fotoförsök. Det bidde helt enkelt inget bra…. inte vet jag om ni /du  anser dessa är särdeles bra heller, men i mina ögon blev de bättre än mina första försök på kortare slutartid och förvånas alltid över hur relativt ”enkelt” (iaf snabbt) man kan få fram en näst intill målning, bara av att skaka?

De vita är nu näst intill döda. Dess inre faller av och kronbladen ser ut att inbjuda till den döende svanens ballettuppvisning.. sorligt men vackert.

En påminnelse om att livet går i cirklar, i vågor pendlar ju allting från vitt till svart, från bing bang till fostrets första hjärtslag…

Och det där med pippilotter då?

Jomen……. denna ormbunke ser väl liiiiite ut som en kvinna kanske? Men sitt lockiga hår 😉

I det här trasiga irisbladet i min trädgård kan man kanske med god fantasi se en fågel i fänrikshjärtat bakom som syns genom bladets hål:

Bara ett par till – alla fotade rakt igenom grönska och blommor, sedan är det kanske slut på dessa motiven…:-(

Ikväll blir det till att åka upp till Husqvarna efter jobbet för att möta fotoklubben däruppe – det skall bli kul:-)

Och nu måste jobbet skötas.. hoppas du som läser få en bra dag – solen skiner och sommaren väntar bakom hörnet!!

China:

Evil eye:

I morse, vid mitt kalla fönster skänkte jag en tacksam tanke till att vi erbjuds dessa skiftningar, nyanser som får oss vilja se dess motsats. Kylan fick mig att än mer uppskattade de vårbilder jag för en vecka sedan fick hänge mig åt och minnas de ljumma vindar om tillfälligt besökte vårt avlånga land.

Och vad är väl bilder om inte minnen? Så till skillnad från den kyla som väl mötte de flesta av oss delar jag med mig av minnet av värmen som med all säkerhet hittar tillbaka till oss snart igen:-)

I lördags fick jag äran att möta en ny människa! Workshop var det sagt och nog hade jag idéer om hur man skulle kunna gå tillväga, men nja – tilltänkta uppdrag där jag skulle be Niklas fota vissa manér och motiv gick ju helt åt pipan.

Jag glömde av det helt enkelt *s* Vi hade så kul där på gräsrotsnivå med våra kameror och det blev som det brukar då man fotar, minutrar blev till timmar och vips hade 4 st gått. Jag själv förkovrade mig i ormbunkarnas förlovade värld, med sedvanlig skit bakom o framför som ger upphov till nya figurer och mönster. Men posen man tvingas ligga i är ju rent olidlig ibland. Det känns (tyvärr) att man börjar bli till åren – ok att man kan komma ner på backen än så länge, men att ta sig upp igen är värre *s*

OM jag kunde lära ut något är mer tveksamt,  jag däremot fick lärt mig massor! Om galopperande växthuseffekt på venus och hur bra övertidsersättning vissa har;-) Och mycket mera…

Årstiden har lagt in högsta växeln nu för den vår som var i lördags övergick till högsommarvärme i går – och det var ljuvligt! Om det nu finns en gud var han väldigt snäll som gav oss den så hett efterlängtade solen en dag då de flesta var lediga:-)

Det tackar man för och gårdagen var helt fantastiskt.. så där lagom på alla sätt o vis. En 3 timmars tur i skogen bland kvittrande fåglar och porlande bäckar, en förmiddag då jag snubblande över en ny stig! Jag gick inte till slutet utan sparar det till en annan dag – det ser jag fram emot:-)