Ett tappat minne

_MG_0048_s

Jag anses vara lite av en dramaqueen vid vissa tillfällen.

Denna ”queen” visar sig tydligen vid de tillfällen då något fattats mig, som då en plånbok stulits eller ett värdefullt minneskort försvunnit, saker som för mig är av stor vikt.

För mig är en dramaqueen någon som spelar över, spelar teater helt enkelt. Men i mitt fall finns det ingen teater med i spelet.

Vid de tillfällena blir jag…. hur skall jag uttrycka det… lite lite upprörd! Eller kanske hysterisk? (Det beror nog på vem man frågar) Och faktum ÄR att mina känslor syns kristallklart!  Blir jag oroad, kränkt eller sårad så är jag som en öppen bok. För helsike!!!! PANIIIIIIK!!!! Dramaqueen eller ej, det är dramatiskt för mig och världen är upp och ner.

_MG_0271_s

Att det då sedan visar sig vara fel, att plånboken inte alls var stulen eller att minneskortet inte alls hade tappats? Ja det är ju fantastiskt, men där och då var verkligheten någon helt annan. Jag reagerar helt enkelt för snabbt och för mycket, men what to do – man är den man är. Jag kan inte påstå mig tro på horoskop, men känslosam och spontan är jag, precis som en annan jungfru, min chef. Känslorna syns utanpå och går att läsa som en öppen bok – i alla fall för mig som är ”en likadan”.

Det som säger emot allt vad horoskop heter är att min ena son har samma känslostorm, men hans stjärntecken är så långt ifrån jungfru som man kan bli.

Jag tycker dock att det är skönt att ”läsa av” en annan person, att inte behöva undra eller fråga om den är glad, ledsen eller arg. Det syns direkt!?

Ett par djupa andetag kan man ta – men när tiden tickar och korten länsas på sitt innehåll i min fantasi är sekundrar dyra! Inte fan kan man stå där och andas då!?

Lättare är det då att andas när naturen bjuder på stillhet. När det fadda ljudet att fallande snöflingor dämpar omgivningens sorl och målar en vit gloria åt mitt mörka hår. Då andas jag.

När kylan kryper ner mot minus 10 måste jag däremot sluta andas, i alla fall då foton skall tas. Glasögon immar alldeles för fort igen märkte jag i helgen. Jag saknar mina linser vid dessa tillfällen. För ett år sedan började mina ögon sparka bakut och måste numer använda ögongel varje dag. Läkarna rycker på axlarna, så länge det fungerar med gel och inget annat tycks ”hända” så…. För mig spelar det väl ingen roll heller, så länge jag kan se spelar det ju ingen roll hur. Om det inte vore för den förbannade imman.

Isvulkanen jag stötte på såg ut att vara insvept i dimma även den:

_MG_0595_s

I Grebbestad fanns det inte alls snö som det gjorde här i Göteborg för ett par dagar sedan. Men det var ruggigt kallt! Tyvärr var det inte så mycket is som jag hoppats på , men det fanns om man letade lite noga. Den snabba kylan hade effektivt frusit ner både luft och vatten. Det kändes nästan som att man flög över ett snötäckt trälandskap:

_MG_0170_s

Isfåglar vill gärna dyka upp lite då och då:

_MG_0464_s

_MG_0692_s

”Munkarna” i Grebbestad är en strand inte långt ifrån svärföräldrarnas hem. En plats full med slipade stenar, där trodde jag mig ha tappat minneskortet. Det som stal min uppmärksamhet var en annan strand – gjord av is, ett löv, bubblor och berghäll.

_MG_0606_s

Mitt minne var inte tappat visade det sig idag.

När handen stacks ner i min jackficka låg där det saknade minnet.

En oro och en illusion kan krossas så snabbt, precis som detta piratskepp som endast består av lite sprickor i en is – högst uppe på ett berg

_MG_0616_s

Här hemma i Göteborg vägrade ett par röda löv att släppa sitt tag.

En intensiv färg som är svår att missa bland allt det vita.

 

 

Ljumna sommarkvällar

20140818__MG_0819_s

 

Oavsett hur många de blev, har sommarens alltid för få soliga dagar.

Väl där är värmen så självklar, men utan den, känns livet som om solens strålar aldrig någonsin nuddat min kropp!

Men tänk vad underbart det är att genom ett foto minnas känslan av hur svalkande ett vildsint saltvatten är mot brännande fötter. Må så vara hänt att bilderna i dagens blogg inte är så särdeles gamla… Vi smet iväg maken och jag för 1,5 vecka sedan och trotsade blåsten för att andas bohusläns friskaste doft. Matsäcken var packad som den brukar, med kaffe smörgås och något gott efter. Bara vi två, trotsandes vågorna. Vattnet stod högt och de dypölar lite högre upp på bergen som under sommaren förvandlats till rosa, var nu utbytta mot fräscht saltvatten. Det var så högt vatten på favoritön Rörö att jag nästan inte förmådde mig hoppa mellan de klippor jag annars lätt gör. Tur då att man är två…

Min man vet hur gärna jag vill vandra runt med min kamera och hjälpte mig gentilt över så att jag fick se döskallehuvuderna ovan.

Utanför min dörr står ett romantiska rester, minnen från en Londonvistelse tidigare i år. Resan var en 50 årspresent till min kära syster där jag och mina föräldrar hängde på för att njuta av Chelsea Flower Show. Och när man är på en sådan ”show” måste självklart frön inhandlas.

Jag föll för ett par skira små färgskimrande vallmo, som skiftade från ljuvt laxrosa till rött och orange. Ett par rabatterade röda med kors i mitten slängdes även de ner i kassen.

Dessa frön såddes och blommar nu, om än lite sent, i en kruka utanför min dörr. ”Ogräs” trodde en släkting vid första anblicken och ja, jo – nog så det så ut innan knopparna sprack ut, men nu gör dom mig innerligt glad varje dag, med nya blommor och unika färgskiftningar för varje dag.

 

20140819__MG_1082_1s

20140820__MG_1106_s

20140820__MG_1107_s

20140820__MG_1118_s

 

Men hur vacker något än är tycks det dölja sig figurer där ändå.

Som detta ansikte i bilden nedan, med ena ögat stängt och den andra kikandes:

20140820__MG_1141_s

20140821__MG_1330_s

 

Rörörest 1:

20140815__MG_0842_s

Rörörest 2:

20140818__MG_0786_s

 

Saltkonst

_MG_0286_s

Konst finns överallt. Ett ständigt pågående vernissage, högst unik för den betraktare som väljer betrakta för stunden.

Märkligt då att vi ändå tycks behöva en fysisk hand för att se vad konst är? Åtminstone för någon –  annan.

För mig är det ultimata konstverket universum, med vårt jordklot som det för oss fysiskt synbara verket. Uppstyckat i smådelar är dess konstinnehåll än mer fascinerande.

_MG_0083_s

 

Det ena påminner om det andra, som påminner om det tredje. Atomer är väl alltid atomer?

Ändå blir det så märkligt spännande och kreativt – av sig själv.. eller?

Illustrerad Vetenskap är väl lite som vetenskapens hänt extra där det publiceras div tekniska nyheter, (dock ofta utan komplett information och bakgrund).

Denna blaska slukar jag själv alltid girigt till frukosten! Och gång på gång dyker temat med igenkännande upp, hur saker o ting ser ut som varandra…. som t e x dessa sjögräs som det vimlar av bland pölarna på västkustens alla klippor. Nog påminner det lite om kromosomer och amöbor men är på tok för stora:

_MG_0294_s

_MG_0299_s

_MG_0320_s

_MG_0341_s

 

Man undrar hur många salt  tårar som finns i dessa salta pölkonstverk…? För mig ser det ut som universum och glaxer i den övre och ett landskap nederst.

_MG_1839_s

_MG_9827_s

 

Mänskliga havstulpaner – kanske på väg att bli klippta då bara huvudet sticker upp:-)

_MG_1709_s

 

Även ormbunkar växer på salta klippor, genom dessa får man ett bra filter:

_MG_0455_s

 

Svanfjäder som hamnat i geggan:

_MG_0382_s

 

Tångkreation av moder natur her self:

_MG_0448_s

 

Genom farlig loka tronar ofarligt motiv:

_MG_0334_s

 

Fler än jag uppskattade vår ötur. För en gångs skull var det lite trevligare rester från dessa fjäderfän jag snubblade över, spännande fågelspår hade lämnats i geggan:

_MG_0345_s

Vita fasan vid västkusten

_MG_0188_s

Klicka gärna på bilderna för att se dom i större storlek!

Jahapp, så var då semestern över för min del.
Den där tiden tycks gå allt snabbare för varje år, mentalt känns det som jag gick på semester igår! Poff sade det så var det över…
På måndag väntar min andra familj på mig ute i Högsbo och visst skall bli härligt att träffa dom alla igen, men semestern kunde gärna varit dubbelt så lång;-)
Men trots att tiden fullkomligt rusat iväg kan jag då rakt inte klaga! Vi har gjort mängder av roligheter.
Detta sanslöst härliga väder vi fick gav mängder av båtturer med familj och vänner, vid västkusten förståss då det är där vi bor.
Då båten ligger i Björland hamn är det närmsta bästa ö som hägrar. Mestadels höll vi till på Rörös utsida där man badade, snorklade och åt vår standardmatsäck: kaffe, dricka, smörgåsar och ”funs” självklart, de där bullarna med vaniljkräm i som är så härligt goda! Mumma!
Allt kul som vi kunde tänkas hitta på har vi gjort, precis så som sommaren skall vara:-)
Grillfest i sjöboden, fisketurer för de fisketokiga i familjen och kitesurfing för maken och hans surfande granne.
Jag själv fick fotograferat mellan varven – att gå igenom dom har inte varit lika lockande däremot när solen skiner. De senaste kvällarna tog jag mig i kragen och gick igenom 44 gb bilder – shaisäääää! Ni får ursäkta om det blev en del, men det är betydligt mindre än vad det kunnat vara;-)

Dagens blogg visar minnen från havet, men även från botaniska och ljumma eftermiddagar då hallon plockades och bara ben revs blodiga.

Jag fångades av skönheten i detta tragiska skådespel i bilden ovan.
På håll såg havsbottnen ljus och lockande ut, som en tropisk sandbotten eller snäckskalsbank.
Det vita visade sig vara allt annat än lockande när vi kom närmre med båten.
En svag stank spred sig och en ljus illavarslande massa hade spridit ut sig över den grunda vikens botten.
Samma syn hade mött maken och sonen på andra sidan Rörö när de snorklade på större djup…
Jag såg tecken att denna geggmassa börjat sätta sig på andra ställen med i takt med att havstemperaturen steg.
Utredning pågår och släktens marinbiolog skall utfrågas snarast;-)
Varmt har det ju som sagt varit och många dagar kände jag mig precis som denna pappalångben skuttandes på den heta asfalten! Bilden togs på jakt efter solmogna hallon till sonens 20-års kalas. Smulpaj skulle göras til 20 personer. Jag hade tur och hittade mängder, men att rensa dom efteråt var inte lika lockande. Efter en uppgörelser hemmavid städade jag toaletten om maken och yngste sonen rensade hallonen:-)

_MG_1340_s

I veckan som gick tog jag mig en tur till botaniska. Det var aldeles för länge sedan jag var där!

Och visst – mängder av blommor finns det, men som altid är det skrottar, blad och knoppar jag söker efter och stannar vid.

Som den här knoppen jag fotograferade underifrån. Det var en klätterväxt av något slag i Rhododendrondalen som var ljuvligt vacker när den blommade men heeelt ointressant faktiskt just därför… Dess knoppar däremot var betydligt trevligare och mer unika i mina ögon.

_MG_0119_s

Pölgegga på Rörö:

_MG_0078_s

Funderande man =  en uppstickande bit tång bakom klippa med havet i bakgrunden:

_MG_9777_s

Mänskliga avtryck, saltmärken på klippan efter dagens badande:

_MG_0044_s

Working undercover:

_MG_1323_s

Dessa 2 filurer fann jag under en kvällspromenad då solen börjat sänka sig. Ett par steg intill väg-grenen var dom väl dolda under ett par blad i skuggan.
Vid första anblicken trodde jag det var nerfallna blad som fastnat, men det var ett par riktigt stora fjärilar som parade sig, säkert en 7-8 cm med utspända vingar!
Tack vare sin position kunde dom heller inte förflytta sig så det var bara att ”ta för sig” ur fotosynvinkel, men det dunkla ljuset fick mig  gå upp lite i Iso till mellan 350-500 på vissa vilket jag inte gillar. Bilderna blir märkbart påverkade av brus redan vid så relativt ”låga” isotal på grund av att jag delvis fotograferar genom blad. Skall man fota genom växtdelar är det bra med ljus och 100 i Iso som gäller, så är det bara….

_MG_1448_s

_MG_1432_s

_MG_1525_s

Skuggsvalka på mage i skogens mossrike, där fåglar vistas:

_MG_1629_s

_MG_1611_s

Botaniskas botanik lockade fjärilar med sin prakt:

_MG_0046_s

_MG_0139_s

_MG_0710_s

_MG_0224_s

_MG_0232_s

För mycket sol kan ge solsting som för denna filur:

_MG_9462_s

Rallarros har det funnits gott om i somar. Du är det som bortblåsta  -bokstavligen;-)

Men då det blommade fanns jag där mitt i havet och en sådan blomma fotograferad  upp och ner gav bilden av en man som försöker värja sig mot ett stryptag.. stackarn:

_MG_9598_s

Bilder sommaren bestod av – klunkande guppande böljande vatten:

_MG_0657_s

Tack för att ni kikade in:-)

%d bloggare gillar detta: