Den döende svanen

Jag älskar irisar!

Deras intensiva färger och kontrastrika inre, som gjort att fotografera makro med. Men även deras ihopskrumpna kvarlevor fascinerar. Häromdagen hade jag turen att hitta stöta på en i min trädgård som till sin form påminde om en svan:

Ja just nu är det vekrligen kontrasternas tid. De blommor osm nyss exploderat ute i trädgården – tulpanerna, trädpi9onen och mina vita rhododendron är nu ett minne blott och kvar finns bara skrumpna rester. Då naturen precis börja sin andra blomning är kontrasten enorm mellan de båda!

Har även haft lyckan av att för en gångs skull stöta på en slända som envist bara satt still – den VÄGRADE flytta på sig? Mycket märkligt, dom är ju nervvraken personifierade annars och flyger iväg snabbare än snabbt då man närmar sig. Förmodligen var den här döende.

Om den nu var döende så var den väldigt alert och kvick ändå måste sägas! Han/hon försökte flytta sig åt sidan då jag kom närmre och flyttade blad som var i vägen och låg på sländas rygg, men den vägrade envist att flyga iväg ändå. Nepp! Den skulle sitta där på sitt strå – och lukta på blommorna. Om det nu var sländans sista stund kunde den inte valt en bättre plats – tja bortsett från den stora klumpiga jätte som inte hade vett att förstå sig på den personliga sfär t om en slända tydligen ägde. Ängen VAR väldigt vacker! Vita dunbollar samsades med gula smörblommestråk och röda kungliga uppstickare ur havet. Ja, jag tror faktiskt jag aldrig sett ett par vackrare ängar än vad jag skådat i år. Dom är magiska!? Vägar kantas av gult, blått och rosa.. smörblommor och lupiner… och den ena ängen tycks vackrare än den andra.

Lupiner har även jag i min trädgård. Vissa ditplanerade andra har invandrat av fri vilja – båda är iaf lika välkomna 🙂

Sun sun sun here it comes

Det varma soljjusets slöjor målar naturen ockert gul

Den välbekanta varma ton jag inte visste mig saknat förrän den uppenbarades…
Där var den ju?
Ljuset med budskap som berättar om värme om hopp och om framtid

Det gröna biter inte lika aggressivt längre i ögonen
Fram manas en guldskimrande nästan bronsliknande nyans
– som om naturen ärgat framför mina ögon.
Spindeln nedan verkar njuta av solen även den  – eller också försöker han härma en?:-)

Varmt ljus ger sena kvällar – då dyker grodor upp – iaf om man fotar rakt ner i backen…

Harrisens varma kokongblommor gömmer tydligen huligandjur vars skadeverkan ger upphov till nya figurer..

En insekt som  var men nu är något annat….slända kanske? Det var fullt av dessa tomma skal runt Svankällan. Skal som tycktes krampaktigt hålla sig fast på sina strån i väntan på att transformeras till något annat.

Mors dag har det hunnit vara med, en dag då min kära papi brakade i backen. Den stol han själv en gång sytt höll inte längre. ”Så går det när man inte använder björtråd” som han själv utbrast sprattlandes på backen;-)

Men blommor har dom i mängder mina föräldrar – ett paradis för irriterande fotografer och blomflugor:

Något som irriterar min kära mor är dock dessa – ormbunkar, något av det vackraste vår natur kan erbjuda enligt mig.

De är perfekta motiv att fotograferas –  rakt på eller igenom:

Förgätmigej tolkat genom en ormbunke:

Och se man på, mammas undulat dök upp i blomhavet, det stora huvudet kan man se koma ner uppifrån med fransar runt ögat…  mammas lilla Asta är dock vit;-)

Frestelser

Nu exploderar det ute! Det blommar och prunkar för fulla muggar! Färgklickar lockar om mat för insekter och småkryp. Gårdagens kvällspromenad genererade hundratals med spindelbilder, de rackarna kryper o kravlar överallt och nog har man har svårt att slita sig från sin lilla plätt när man väl börjat fota, men i naturens spindelskafferi finns det en sak man man vara säker på – mister det en står det dig miljarder åter!

Jag tycker de där små krabbspindlarna är rätt coola typer! Fega och snabba, men spännande att se på i sitt teaterspelande för det är lätt att tankarna går till Shakespears ”to be or not to be” när de små spindlarna sträcker ut sina armar…..

Änglar finns de med… är det dessa som kallas blåvingar;

Vad detta är vet jag inte alls säkert, men att det är ägg av någon sort förstår jag. Jag trodde först det var ett par små söta vita blommor, för intill den här kollonin fanns det en precis likadan ett par cm längre bort. Men genom makrot avslöjades de små kokongerna eller äggen..

Lejonhuvud:

Green world

Det är en grön skön värld ute nu! Den intensivt gröna ton är så neonfärgad att det sticker i ögonen. Jag unnade mig nyss en lång härlig kvällspromenad ensam med kameran, tyvärr med för lite kläder märkte jag – min kropp var ett vandrande smörgåsbord för allehanda knott och rödmyror. För det är ju så att när man ser något bara MÅSTE man ju stå still och fota tills bilden sitter- oavsett hur många knott och rödmyror som biter.

Temperaturen sjönk även den rejält och det tackar jag för!  De senaste dygnens omänskliga hetta inomhus nattetid har nära på tagit knäcken på mig. Men de där sena kvällarna är magiska.. att nu kl 22 kunna gå med kameran utan jacka på sig är fantastiskt härligt! Och med alla insekter som det kryllar av blir Svverige ett smörgåsbord för alla fotografer. Tja, det gäller ju att ge och ta – lite blod mot ett par bilder;-)

Ljusterapi för kropp o själ

Visst är det härligt med den sommarvärme som överraskat oss de senaste dagarna!!! Kropp o själ får sig en energidos som heter duga och likt Walliiiii spritta av energi då solen lyser.

Visst hade man läst om att den skulle komma, ändå kommer den som en chock. Och hur strålande glad man än är på dagen lyckas ändå inte riktigt kroppen vänja sig…

Sömnen uteblir då värmen kväver och ruskar mig vaken igen –  men ett par timmars förlorad sömn får det faktiskt vara värt! Då dörren öppnas på morgonkvisten möts man nu av solvarm ljummen bris och vad kan väl vara ljuvligare än den känslan mot huden.. ?

Ytterligare ett plus är ljuset som räcker långt in på kvällen – under vinterhalvåret inte hinns det inte med mycket fotograferande efter arbetstid, men nu är det fritt fram om lust finnes. Och inte behöver man gå särdeles långt heller, dessa är tagna från trädgården häromdagen (himla tur det är makro så ni inte ser allt ogräs;-)

Vakande hök

Ett par dök upp bland liljekonvaljerna som höll om varandra så gulligt

Det stora lilla

Det är inte för inte som så många älskar att fotografera makro. Det ÄR verkligen som en annan värld när man kikar genom linsen.. en som absolut inte är liten och aldrig aldrig tråkig.. Det finns så oändligt mycket man kan stöta på och det roligaste är att man aldrig har någon aning om vad som dyker upp härnäst?

Att få stöta på basister och pussade klockor är något som iaf gör mig smått euforisk, men alla har vi olika smak tillika sätt att skildra det lilla och stora livet.

En cool basisten:

En liten liten insekt under det krulliga ormbunkshuvudet blickar ut över det glittrande vattnet bakom.. Kanske är det middag på gång..

Den vackra blonda

Jag har alltid dragits år det färgrika mustiga, men på sista tiden har mitt intresse dragit mer åt det ljusa. Kan det ha med årstiden att göra måhända?

Igår hade ett stilla vårregn sköljt över på eftermiddagen och skapat häftiga kontraster mellan det skira gröna och becksvarta bakom.  Det andades vår långt in i huset och fick myllans våtsöta doft  få mig må så där rusigt gott ända in i själen. Den nyväckta grund fick även fågelsymfonin utanför dörren explodera om möjligt än mer! Mer mat åt alla tycktes dom skalla…..

På kvällen skulle sonen hämtas efter spelning – som vanligt. Väl hemma trodde jag han skulle kasta sig in, men stannade kvar..

”vilka vackra blommor” utbrast han spontant och pekade på vår trädgård.

Rhododendron var det och dom har blommat i en vecka redan, men först nu när svärtans kontrast fick färg och ljus bli extra tydliga såg han dom klart.

Kanske visst är det ju så – vi behöver kontraster för att se klarare? En svart behöver en vit för att komma till sin fulla rätt.

Och visst är det märkligt att genom att fota rakt igenom något framstår det bakom som tydligare och mjukare? Alla dessa bilder (förutom den nedre) nedan är fotat rakt igenom växtdetaljer… Vitsippan genom fräken och rhododendronen rakt igenom en tjock fin tallkvist. Men den var väldigt nära linsen:-)

2 sekundersmålningar och pippilotter i grönriket

Det där med att måla med kameran fick bli min lösning då solen var allt för brysk i sitt ljus. Den lilla snutt med bokskog som  finns i min närhet är oändligt vacker just nu med sita skira gröna blad i kontrast till röda som även de slår ut, men färgintensiteten och kontraster gjorde skit av alla ”vanliga” fotoförsök. Det bidde helt enkelt inget bra…. inte vet jag om ni /du  anser dessa är särdeles bra heller, men i mina ögon blev de bättre än mina första försök på kortare slutartid och förvånas alltid över hur relativt ”enkelt” (iaf snabbt) man kan få fram en näst intill målning, bara av att skaka?

De vita är nu näst intill döda. Dess inre faller av och kronbladen ser ut att inbjuda till den döende svanens ballettuppvisning.. sorligt men vackert.

En påminnelse om att livet går i cirklar, i vågor pendlar ju allting från vitt till svart, från bing bang till fostrets första hjärtslag…

Och det där med pippilotter då?

Jomen……. denna ormbunke ser väl liiiiite ut som en kvinna kanske? Men sitt lockiga hår 😉

I det här trasiga irisbladet i min trädgård kan man kanske med god fantasi se en fågel i fänrikshjärtat bakom som syns genom bladets hål:

Fler nyanser

Bara ett par till – alla fotade rakt igenom grönska och blommor, sedan är det kanske slut på dessa motiven…:-(

Ikväll blir det till att åka upp till Husqvarna efter jobbet för att möta fotoklubben däruppe – det skall bli kul:-)

Och nu måste jobbet skötas.. hoppas du som läser få en bra dag – solen skiner och sommaren väntar bakom hörnet!!

China:

Evil eye:

olika vitt

Jag stod med huvudet lutat mot den kalla köksfönstret och drog en stor suck…
Utsikten var inte det man kan förvänta sig en morgon i Maj, en månad som i mitt lilla huvud skimrar i sommarens ljuva toner och invaggas i varm hetta.
Maj – en månad med värmebölja och förvarning om sommar för att degenereras i Juni lagom till midsommar och i slutet av Juli åter explodera.
So I thought..
I stället för glittrande dagg och kanske på sin höjd lite dimma var nu gräsmattan täckt av glimrande vacker, men ack så aggressiv frost.
Trots att livet är fast förankarat, stilla och och går din gilla gång, skiftar det från svart till vitt utan att vi kan påverka dess utgång eller riktning.
Man kan därför tycka att morgonens glimrande frosttäcke över gräsmattan inte kom som en större förvåning, men….. visst blev jag uppgiven och skänkte en tanke till de många plantor som nu fått se sig besegrade av nyckfulla moder natur.
En sak står klar: att inget är givet eller förutbestämt. Livet rullar på som en megaboll dit man inte vet vart den rullar härnäst. Man får helt enkelt vara glad  att man för följa med och hålla i sig 🙂
Ta t e x något så simpelt och förhållandevis konstant i sitt utseende som en vitsippa. Den ena är den andre lik, ändå kan dom te sig på många olika sätt genom ett makro:

I morse, vid mitt kalla fönster skänkte jag en tacksam tanke till att vi erbjuds dessa skiftningar, nyanser som får oss vilja se dess motsats. Kylan fick mig att än mer uppskattade de vårbilder jag för en vecka sedan fick hänge mig åt och minnas de ljumma vindar om tillfälligt besökte vårt avlånga land.

Och vad är väl bilder om inte minnen? Så till skillnad från den kyla som väl mötte de flesta av oss delar jag med mig av minnet av värmen som med all säkerhet hittar tillbaka till oss snart igen:-)