Ulmestrand's Blog

Jag har en förkärlek till reflexer och kort skräepdjup med ”skit” framför huvudmotivet. Detta sk ”skit” (dvs gräs kvistar o dyl) skapar genom tamrons öga häftiga effekter, effekter jag själv aldrig kan förutspå. Just därför är det extra bra att ta en hel serie med kort, men vet ju aldrig när kortet med stort ”K” dyker upp.

Dimman som lägrat sig över Göteborg dämpade effetkivt allt ljs på förmiddagen så något besök till Botaniska blev det inte. Ett par gula äpplen från Rosenkvitten lockade i dimman och dropparna var många och visade faktiskt lite hur min tomt ser ut bakom äpplet – upp o ner:

 

 

 

En spindel tyckte busken var ett ypperligt ställe att bo på – jag hade gärna gjort detsamma om jag kunnat…

Dimman gav dock äntligen vika på em och snabbt som attans åkte jag till Surte får att fotografera vid de vattenfallen som ligger perfekt i motljus.

Nu blev nog inte helgens bildserie det bästa jag gjort i hela mitt liv, men lite roligt var det att så klart se en ful gubbe till vänster i bild då jag testade att vända den 90 grader…

 

 

 

Mer reflexer:

I övrigt var naturen i ett enda kaos med nerfallna löv huller om buller, men närman börjar kika uppstår ordning och regelbundna mönster dyker upp…

Efteremiddagens mystiska dimma såg ut att ge vika. Ett par solglimtar här och var tillät solens strålar nudda min hud… det gav signaler till mitt inre att tiden är kort, vyerna vackra och att allt helst måste ses innan ljuset ger vika.

Men det blev inte som man önskat.. dimman vägrade ge med sig, till och med uppe på Surtes höga berg. Men ljung fanns det gott om och i motljuset gick det ändå att få till en minnesbild av stillheten där uppe i dimman….

Till det positiva hör att man fick rekogniserat ett par bra platser inför morgondagen då dom LOVAT fint väder för alla att njuta av!  Och tja, jag vet vart jag skall vara…kanske får botaniska trädgården ett besök med på förmiddagen om abstinensen blir aldeles för stor;-)

Obs förstora! (något har hänt vid komprimeringen – klicka på bilden så ser du den i större format)

Eller nej förresten – det behövs inte dras mig dit.

Jag stod där så gärna igår kväll och lät mig förföras av psykodeliska mönster i diskbubblorna. Ett tips till fotosugna  som tycker diskning är bland det tråkigaste som finns: använd det till något roligare:-)

Här är det 60 mm tamron som fungerade helt ok! Just  att objektivet är såpass ljuskänsligt är väldigt trevligt – att tillåtas fota på sena kvällar om lusten faller på, utan en uppsättning märkliga ljus för att få till en hyfsad slutartid är inte fel.

Det är fotat inomhus, handhållet på närmsta närgräns och behövde varken blixt eller extra ljus. Jag klarade mig på  200 alt 400 i ISO ändå och mellan 1/125 sek och 1/200.

Skall bli riktigt kul att testa fota mer bubblor med objektivet då det är ljusare så det kan bli längre skärpedjup:-)

 

 

Sugen på ett glas?

 

De båda benen

 

 

 

 

 

Jag grämde mig hela vägen hem..

En härlig eftermiddag som jag måste offra till förmån för föräldramöte på skolan. Tja det måste ju gå, men det smärtade till inombords av ren frustration över att inte kunna ligga platt på mage och fånga det varma låga ljus som hösten bjuder på nu – istället.

Jag fick dock utlopp för min fotolust under ett par få stressade minuter i trädgården. Yngste sonen lirkade fram brödrosten under tiden jag bökade runt där ute och där rosten var framme fick jag slita mig tillbaks in igen – attans..

Det ruttnas ihop lite här och var och blad skiftar ton till rött, gult och orange som  t ex här genom ett gulnande rabarberblad och ett hål som visade ett brunare löv i bakgrunden:

Till och med barren på min tall hade färgats orange in mot stammen. Den stod lägligt till  och om jag bara kröp in under så nog fick jag med ljuset som silades mellan barren. De där barren växer ju i lager om varandra och det typiskta makrofenomenet med ”skit framför och skit bakom” föll sig ypperlig just då:

 

Håll för ögonen!

Näädå – der är ingen fara!

Hur uppseendeväckande titeln än må vara är självklart mitt innehåll av betydligt mer anständig karaktär;-)

I dagens berättelse finns inte bara en, utan fler nakna jungfuer i en fastkilad position där endast solens strålar kunde skyla deras nakna kroppar. Jag tror minsann de frös de söta små stackarna – deras så rosa och tindra kroppar drog lite åt det blåa hållet då och då..

Dessa ljungfruer (och även höstkrokus längre ner i bloggen) fann jag under söndagens besök hos mina kära föräldrar. Deras trädgård bjuder på en intet sinande ström av fotomotiv och försvinner alltid iväg dit ut då jag besöker dom. Mamma hade planterat dessa under ett äppleträd där solens låg så fint snett emot.. som en rosa flikig matta runt det ståtliga trädet.

Och det var inte utan anledning visade det sig. Just dessa rosa blomster är giftiga som attans och håller effektivt rådjur borta.

Alla delar av växten är dödligt giftiga för även människor, särskilt fröna – då den innehåller colchicin:

”Colchicin stör celldelningen genom att förlama kärnspolen. Detta förklarar dess användning mot cancer; cancerceller delar sig ju mycket snabbt. Colchicin används också för att framkalla kromsomtals-fördubbling, något som har stor användning i växtförädling.” Källa Uppsala universitetet

Tydligen påverkar detta gift inte myror i samma utsträckning? De såg förvisso extremt slöa och långsamma ut? Kanske en bieffekt av giftet..

Nakna jungfrun (eller tidlösa) påminner som ni kan se om krokus, men är  faktiskt inte nära släkt.

Till skillnad från krokus har den nakna jungfrun 6 st ståndare mot krokusens 3.

Jungfrun har även en knöl (som många kvinnor har) istället för lök;-)

Spindlar fanns det gott om med lite här o var – den här rackaren hängde under mammas parkaralia -taggig o elak djävul som jag själv har planterad hemma! Hela stammen är full av taggar vilket man inte alltid ser vid första anblicken.. Utseendet är ytterst trevligt tycker jag annars, nästan lite palmaktig. Just nu blommar trädet för fullt – vilket nu kan se i spindels nät – där vilar ett par blomblad som ramlat ner..

Och så då sist min inte minst ett par höstkrokusar som sjöng på sista versen – skrämmande lika jungfrun men ändå så olika. Krokus betalar vi ju dyrt för at få äta av(saffran), medan jungfrun tar kål på oss. Om man äter tillräckligt av saffran kan man nog iof dö av det med.

 

 

 

Dagens fototur genererade i 4 gb bilder och ett par förstörda skor.

För att komma till denna vy fick jag hoppa över vad jag trodde var ett normalstort dike, men insåg först efter att det var en betydligt bredade sådan.

Skorna gör mig inget – de hade ändå börjat läcka och borde nog kastats för länge sedan.
Jag vet inte vad det är med mig och skor? Eller kläder överhuvudtaget.. jag tycker det är så vansinnigt tråkigt att handla kläder och speciellt då skor! Visst är dom vackra, både kläder och skor – absolut men aldeles för vackra för mig att vandra runt i?
Plagg efter plagg blir liggandes i garderoben och oftast blir det ett fåtal rätt oansenliga men bekväma plagg som används om och om igen tills det går hål i dom.

Ett par just vanliga klädesplagg omslöt min kropp under dagens exkursion i det vilda. Det är en ynnest att få vandra i min intilliggande skog ni ser ovan och bara vara  i nuet, sitta på huk och kika ner i bäcken och alla reflektioner:

En tur till havet hanns också med – där nyponbuskarna stod som vackra färgklickar längs med parkeringen. Att en vuxen kvinna fotograferar är tydligen väldigt märkligt och udda;-)

För bil efter bil stannade och kikade nyfiket vad i hela friden det var som var såå intressant att denna vuxna kvinna stod på knä med snoken ner i jorden.. Jag misstänker att besvikelsen blev stor över att det inte syntes till någon raritet som påfågel, pingvin eller krokodil framför min kamera. Men nog är ett par frön och en o annan spindel värt att stannas för iof? Det tycker iaf jag:

Väl hemma igen kunde jag inte motstå den blommande lagerhäggen vars långa blomstänglar är ett perfekt motiv för det korta skäredjup tamron är så bra på:

 

 

 

Torsdagens oroliga väderlek måste ha varit det mest omväxlande för i år? Jösses – hagel, sol och störtskurar med regnbågar om vartannat! Min kollega filmade fascinerat med sin mobil hur ärtstora hagelkulor dansade huller om buller på plåttaket utanför vårt fönster. Dånet var öronbedöande och vi stod som paralyserade allihop ett tag och bara stirrade på skådespelet..

Det tycktes som om moder jord led av magont och inte kunde sansa sig….
Men eftermiddagen dämpade hennes ångest och vädret uppvisade t om sprickor mellan tunga moln.

Mitt huvud var tyngre än vanligt då solventångorna hade legat tjocka under dagen på min arbetsplats. Den där citronaktiga doft  fick mig ett tag att se dubbelt och var t om så illa att jag plockade fram masken med aktiv kol fram för att stå ut. 3 nummer för stor fick dock masken viras dubbla varv runt panna för att sitta.
Det varade inte länge – vi har bara 2 ex och de som främst skall använda maskeran är printeroperatörerna självklart.

Väl hemma igen kände jag ett skriande behov efter frisk luft och grabbade min ”anledning” med mig ut på promenad för at ”se om det fanns något”

Genom anledningens ena ögat finns det alltid något. Märkligt nog stöter man inte sällan på det verkligt spännande då det är för sent… som i torsdags.
Solen höll precis på att nudda trädtopparna och det var inte många minuter kvar till mörkret övermannade dagen då jag fick syn på en flamande liten tall mitt på våtmarken! Häftiga vindbyar fortsatte uppröra den höstskimrande matta jag beslöt vistas i – något egentligen fotoväder var det inte alls..

Det var en nästintill religös upplevelse då jag fick gå över vatten för att nå den brinnande busken. Varför jag så prompt måste dit – genom vätan och kylig blåst vet jag inte. Ibland känner man bara på sig att man måste dit ut.. oavsett. Nyfikenheten var för stor.
Och färgen på den döende var svår att motstå.. jag MÅSTE bara dit.

Och där fanns faktiskt något förutom färgen.
En rödaktig trollslända, höll krampaktigt sig fast i vindbyarna och tog förmodligen sina sista andetag, så väl kamouflerad mitt bland den flammande varma tonen på trädet. (Den skarpsynte kan se den lille där den sitter lite till höger om stammen )
 

Men jag hade iaf inte dessa träskor på mig…… de används bara till att hämta de hallon som fortfarande skördas från tomten.

Gårdagens tripp till Grebbestad gjorde mig inte besviken.

Havets friska luft och busande med lilla Freja var precis vad jag behövde!

Minnet av lördagens kvällspromenad i pissregnet ner till sjöboden i becksvart mörker kommer sitta fast länge inombords. Marelden dansade i havet och droppe för droppe generade kaskader av blinkande stjärnor under våra fötter. Äldste sonen blev eld och lågor och rörde runt i den upp och nervända himlen och skapade vintergator och galaxer aldeles för egen hand.

Sällan möts jag av ett så stilla lugn som Grönemad uppvisar, att umgås med min kära syster och äta kladdkaka med grädde gör inte ont heller! Njaepp, men lycka är sannerligen att vandra ut i hennes trädgård för att rota runt bland ruttnande komposthögar och botanisera i söstra mis växthus:

2 stora solrosblommor låg på tork därinne och ett multnande blad påminde om en liten tomte tyckte jag:

Ja där gick jag i godan ro  rutn i trädgåden med kameran då en liten dam plötsligt stod och skällde högljutt på mig från altanen!? Vad är det för sätt gapade hon –  gå runt på hennes tomt utan  henne vid min sida? Hon vill ju också vara med:-)  Freja är min systers underbara borderterrier som bara älskar att gäva och busa.. och retas.. och springa och se lite lite skyldig ut mellan varven – en helt underbar liten pärla som smälter sin mosters hjärta på 5 röda sekunder:

Idag blev det hemfärd och lunch bestående av korv med bröd – och även där dök himlakroppsmönster upp och en och annan pyramid:

 Ett par snabba klipp från trädgården med blommande lagerhägg och kådiga tallbarr hanns med innan himlen öppnade sig och återigen blötte ner allt

Den märkliga svampen fanns kvar och med fullformataren och 90mm macrot tedde den sig aningens annorlunda

Någon har ifrågasatt äktheten i vissa av mina bilder och tänkte därför dela med mig om hur jag själv ser på mitt fotograferande och vilken typ av efterbearbetning jag brukar utföra på mina bilder. Det jag gör i huvudsak är att balansera om färger samt retuscherar emellanåt.

Jag gillar vackra former och motiv och förstärker gärna färgerna med olika lager i photoshop för att få en bild att ”poppa upp”.  Likaså klonar jag ibland bort element som jag tycker stör fokus på det jag vill visa – se t ex den vita Rhododendron ovan vars svarta ”hörn” retade mitt öga. När Isot varit för högt på min tidigare kamera Canon 400D har jag ibland valt att lägga skärpan på enbart en del av bilden för att inte förstärka det brus som redan finns.

Eftersom man undrade just över bildernas äkthet i mitt förra inlägg lägger jag nu som utlovat upp bilder ”rakt ur kameran” – dock med vedertagen uppskärpning i form av oskarp mask över hela bilden.  Ytterligare två bilder lägger jag upp som jag förstår var ifrågasatta – även dessa obearbetade från rawfilen som övriga i detta inlägg.

I mina ögon blir dessa exemplar inte lika kontrast- och färgrika som i föregående inlägg. Jag föredrar att ge en mer intensivare bild då jag dras till mustigare färger så som jag upplevde dom i verkligheten. Principer för färgjustering gick jag igenom med ett eget bildspel under macrokursen hos Scandinavian Photo. Jag visade hur man kan gå tillväga med olika lager i Photoshop – att lägga mjukt ljust i ett extra lager och screen på ytterligare ett för att på så sätt få en mer kontrastrik och färgrik slutbild. Det finns säkert alternativa metoder för att få fram liknande effekt.

 

jag visade ett par exempel på hu tamrons nya macrolins 60 mm f 2,0 betedde sig på fotosidan och tänkte skriva en rad här med. Jag är nämligen väldigt väldigt förtjust och glatt överaskad över skärpan och lekfullheten hos denna lins! SKITKUL var det rent ut sagt!

På parkeringen vid Svarte katten i Kungälv dit jag åkt för att hämta tårta skymtade jag något under en björk – en så vacker brun svamp att jag inte kunde annat än plocka med den hem. Kamerna fanns ju inte med men föreviga den måste ajg på något sätt.

Parasollhålet i utemöbeln passade perfekt för en stor brun svamp och lät inte det dyngblöta borde stoppa mig utan föll pladaks ner och kröp så när jag kunde för att fånga de små kikahus svampens ovansida var belamrad med… Dessa små ”hus” är endast ett par 2-3 mm stora max så det är väääldigt nära man kommer:

 

Bulle på en bulle:

 

Efter regnet:

Damer i röda baskrar: