Den galna ryssen

Det är mitt smeknamn på Mikael Stålsäter. Vi fick kontakt för ett antal år sedan via Fotosidan och har lite sporadiskt fått följa hans familjära resa med barn och flytt. Vi genomförde bland annat fotografiska utmaningar mot varandra. Ritkigt kul idé som vi inte berättade för någon, utan valde ett tema och så skulle vi försöka  förverkliga ordet eller temat så kreativt som möjligt, lägga ut bilderna i en pool och den som fick mest röster vann. Jag minns ärligt inte vem som vann dock *s* men kul var det! Utmanande om inte annat!

Blåsippor är ju något det brukar krylla av på våren- just därför tänkte vi utmana varandra att tänka än er kreativt på det ordet!

Ryssens blomma blev sanslöst vacker! Jag har tyvärr inte hittat den på hans sida men ni får ta mig på mitt ord – den var otrolig!! Min tolkning blev … lite annorlunda – jag valde att sippa blått helt enkelt;-)

Många år sedan dess … och bildkvalitén skvallrar om att bilden togs för 2 kameror sedan.

Btrusredigering var tydligen inget lilla Anna ägnade sig åt heller på den tiden *s*

Mikael/Ryssen har iaf dragit igång konststycket att tillsammans med Thomas H Johnsson arrangera en workshop i Motala som det endast finns en plast kvar till! Jag själv hade gärna gått, men har tyvärr inte tid..

Men checka gärna in den här länken och läs mer om ni är intresserade:

http://www.fotosidan.se/cldoc/thomas-h-johnsson-arrangerar-workshop.htm

Konsten att ta vinnande bilder!

Det vill vi väl alla till mans lära oss hur man gör, att få inspiration och lära oss till att utvecklas..

Abecita Konstmuseeum tillägnar onsdagen den 21:e september åt detta tema under sin fotokväll med Göran Segeholm. Och jag skall dit!! Jippie:-)

Har idag anmält mitt intresse för att få ta del av förhoppningsvis både goda idéer och smörgåsar. Men mest av allt vill jag lära mig hur Göran talar och föreläsar.. Jag har tänkt gå på ett par föreläsningar under hösten för att få inspiration till mitt egna föredrag, vad jag skall tala om vet jag men just HUR och på vilket sätt… att ha ett par i färskt minne är nog inte så dumt.

Det finns fortfarande platser kvar för den som är intresserad! Så varför inte passa på att umgås en kväll med likasinnade? Priset är mer än acceptabelt – 100 kronor.

Vissa saker vägrar jag delta i

Andra saker kastar jag mig dumdristigt i – som björbärssnår och rabatter och brännässlor! När det gäller naturens sköhet går lusten att se (och helst fånga) inte att hindra! Inte ens borelliainfektionen jag drabbades av förra veckan som satte ett otäckt märke på mitt ena ben (på tal om det – penicillinet måste tas!!)

Njaepp – jag faller pladask för naturens charm!! Bokstavligen;-)

I torsdag frossade jag i höstfärgade blommors utseende i mot och medljus en sen eftermiddag på Botaniska trädgåtden i Göteborg. Jag står där som vanligt, med huvudet rakt upp under ett valt med pumpablommor och synar näst intill varje centimeter av trädgården med mitt ena öga; huvvet upp, huvvet ner.. rumpan upp, kroppen in, under, runt.. konstant! hela tiden.. En VANSINNIGT roligt och hänförande stund som försätter fotografen i mig i trans….

Döm då om min förvåning när 2 tidstypiskt göteborgska ”tanter” – högt beklagar sig över mig där jag ligger.. ”se där – en till så´n där fotograf – dom SER ju inte allt detta vackra utan bara fotograferar?”

*s*

Så märkligt, SER jag inte??? Tror dom jag blundar? Snarare är det nog så att man som fotograf ser så himla mycket MER än en icke fotograf?! Ögonen är ståndigt på jakt, ständigt sökande.. och ögonen älskar allt de ser på! Det ”måste” inte vara färgkoordinerade rabatter eller prunknande blommor? En rutten maskros är lika vacker i mina ögon? Tror knappast tanterna tycker detsamma;-)

Vi ser samma saker fast på olika sätt. I min värld väljer jag se det så mycket mer intensivt än vad dom gör. I deras värld är det förmodligen precis samma? (Skillnaden mellan oss var att jag istället för att bry mig om andra njöt av och fokuserade på – taramm .. blommorna;-))

Att vi alla som var där tyckte det var vackert står dock klar:-)

True colors

 

En enda bild (fjärilen nedan) av fullformataren blev det i dagens blogg, resten är från Canon 400.

Vi vet väl alla att när det blir höst så blir det mindre ljus och därför kan fotosyntesen inte fortgå som den gjort under sommaren..Träd och buskar drar helt sonika tillbaka klorofyllet och sin näring från lövet och går i vila.

När klorofyllet försvinner så ser vi gula och orange färger på löven, men har ju faktiskt funnits där hela tiden? Vi har bara inte sett dess riktiga färg pga det gröna klorofyllet! Enligt vad jag förstår så är den kraftiga röda färg som vissa löv antar under hösten en kombination av sol och kyliga nätter. Ju mildare och regnigare höst desto gulare löv, och ju torrare och kallare desto rödare.

Undrar om det samma gäller för mitt hår? För ju äldre jag blir desto rödare ton antar det;-)

Som på den här attanbeningen – snacka om att ha taggarna utåt!

Är det för att flugan visar sina rätta färger tro?

 

Är då den här spindeln fullproppad med klorofyll? nja – tror inte det va….;-)

Ett par snabba eftermiddagsbilder med mitt nya objektiv Tamron 18-270 vittnade om att hösten är här med stormsteg! Gula löv signade ner som gulddroppar, garnerar den grusväg jag för tillfället valt att vandra på..

Jag har zoomat in på max – dvs 270 mm där bländaren 6,3 är minimum vilket gör objektivet lite känsligt för mörkare tillfällen. Det gick dock utomordentligt bra att fotografera kl 8 på kvällen häromdagen:-) Just att ena sekunden få med istort sett MER än vad jag själv kan se – för att i nästa sekund zooma in på någon liten pryttel och ändå lyckas få till en bild med skön oskärpa tyckte jag var grymt häftigt!

Ett perfekt allroundobjektiv som definitivt är som klippt och skuren för en sommardag! Tänk bara på möjligheten att zooma in en båt ute vid horisonten men i nästa sekund fånga det kreativa vatten blänket intill båten. Jag var faktiskt ute en sväng med båten i förra veckan och fick ett par snabba skott med detta objektiv och kommer lägga upp det här på bloggen inom kort.

Hur man får bilar att stanna

Lördag 2011-08-27
Helgkänslan och dess lugn infann sig redan på morgonen. Efter en härligt lång och lugn frukost framför TV:n med barnen snusandens i sina rum intill väcktes fotolusten och en rastlöshet började gro i kroppen.
En snabb blick ut visade uppehåll i det regn som fallit på natten och därmed grönt ljus för mig och min enögda kompis. Sagt och gjort, vi gav oss ut för att söka eldsprakande löv och annat som vår tidiga höst valt att färglägga. Vi hann inte långt innan de första dropparna landade på oss och vad som till en början stänkte vräkte snart ner. Aldrig förr har jag varit så tacksam som för en plåtlåda på hjul med skydd från vätan. En stilla stund i bilen med mjuk musik ger sällhet åt själen.. och vähähähähähäldigt immiga fönster!!
Efter ett par minuter var det åter igen  dags för uppehåll och en åker inte långt ifrån mitt hus pockade på uppmärksamhet med sin varma ton! Det såg ut osm om hela åkern stod i brand – en vansinnigt härlig orangbrun nyans tonades nerifrån och upp till axen ovan..  och lika snabbt som tanken tänktes att hoppa över floden till åkern, började det självklart återigen regna, men lät det inte stoppa mig. Det stoppade däremot bilister på sin färd – för något tokigare hade dom tydligen inte skådat än en människa mitt i en åker?

Det var väl för väl att man inte var naken! Då hade dom nog kört av vägen;-)

 

 

Kaninjakt bland höstlöven!

Jag har ibland märkt att vissa motiv har en benägenhet att återkommande dyka upp då man fotar.
Nu menar jag inte det faktiska motivet utan det man ser bortom.. fåglar har tidigare dykt upp lite då och då. Kanske betyder det något? Kanske säger det något om ens inre, om något djupt rotat – eller inte alls.
Jag har ingen aning och väljer att inte lägga någon värdering i varken det ena eller andra, utan tar enbart emot alla de gåvor och syner som tamronögat väljer visa upp för mig:-)
Nu senaste dök kaniner upp!
En hängkaragan på min tomt har hängande frön som smäller och sprätter något sanslöst då dom öppnar sig i värmen.
Detta träd med sina frökapslar ville jag fånga en sen eftermiddag. Ljuset föll så fint bakom och lös upp kapslarna till en rödaktig nyans och så dök då en kanin upp där i bakgrunden!
Bara ett par dagar tidigare hade jag skymtat ett par andra i en annan släkt – dom kanske var punkare för dom var kreativt lillafärgade både mamma kanin och barnet

MacroAnna fotar fåglar!

Fast millimeterstora sådana! Men nä, det är fult att luras… självklart är det en blommknopp du ser ovan;-)

Vänd 90 grader medsols tyckte jag att en fågel dök upp i det gula? Bakom den dyker ansikten upp i skuggan, en mindre glad trött pensionär kanske som äntligen masat sig upp för Botaniska Trädgårdens långa backe. Det var iaf där bilderna i min blogg togs för snart 2 veckor sedan. Även dessa med sigmas 150 mm objektiv, med undantag från bild 6 uppifrån – den med den röda blomman som jag fångade med Canons 70-200 objektiv (2.8)  – självfallet är allt fotat med fullformataren:-)


Black and white – as life:

Canons 70-200 kunde faktiskt ge bild en den med, trots att man inte kom lika nära:

Mitt intresse i fågelfotografering är förvisso stor, men inte tillräckligt för att själv ge mig hän åt det. Inte än iaf – ett nytt Objektiv från tamron har jag i mitt ägo; ett 18-270 (!)  jag tänkte testa mer av i helgen! Planen är att använda det som alroundobjektiv till det bröllop jag kommer fota den 3:e september. Tror det kan passa ypperligt till folksamlingen och de 3 livliga barn som kanske springer runt. Att slippa springa efter utan istället zooma in underlättar mycket:-)

Jag faller huvudstupa!

Obs! Bild ovan är fotad med tamrons 90mm Macro

Den nya kameran levererar med råge.

Förutom bilden överst är allt i mitt inlägg fotat med Sigmas 150 mm.

Jag fick låna det för 2 helger sedan och fotade så jag blev helt mör i kroppen!! 3 dagars konstant smattrande, testande, vridande och bytande mellan div objektiv jag så snällt hade fått låna av Magnus Löfvenhamn, en fotokompis i närheten. Sigma-objektivet skulle testas och utrönas ordentligt då det i min tro var vad jag behövde. Om ni läst min förra blogg förstår ni att så inte var fallet. Skillnaden mellan hur nära jag kunde fota var minimal och definitivt inte värt att köpa enkom för det i mina ögon. Men visst var det ett trevligt objektiv det med:-)

Märkligt dock hur saker och ting kan ändra sig – veckan innan beklagade jag mig högljutt för abretskamrater över att det inte fanns ett enda kryp att fotografera och nu med fullformatare i näven kryllar det av sländor och spindlar. Men nej, jag är övertygad om att det inte beror på kameran dock;-) Förmodligen hade insektslivet en paus då jag besökt mina platser veckan innan, eller så var vädret hotande på något sätt – jag brukar alltid hitta iaf något som kryper och kravlar i skog och mark.

Att jag sökte efter insekter och spindlar inför testtillfälet var inte så konstigt – om man kan fotografera sådär små saker hukandes upp o ner på frihand är jag rätt nöjd med kameran. Att sigmas objektiv vägde ca 3 gånger mer än mitt Tamron-macro gjorde testet än mer ”av vikt” s a s och även ytterligare en faktor som gjorde att jag faktiskt valde bort detta objektiv. Trots att jag klarade av frihandstestet:

Stort är kanske inte alltid bäst?

Efter att det första euforin lagt sig över den fullfjädrade fullformatarens glans börjar div problem dyka upp lite här och var. det är inget fel på kameran, men den kräver desto mer av sin omgivning.

Plötsligt duger inte datorn längre, den hostar och hackar och stänger av sig i tid och otid, Ps 3 är itne kompatibeln med rawfilerna helelr visade det sig GAH!! Och efter lite nätsökande skulle de medskickade CD-skivor råda bot på detta.

Och japp, där fanns program man skulle installera, som mer eller mindre ersätter Bridge och Camera Raw. Men självklart räcker det inte med problem… det nya programsattyget sparar dessutom filerna i S-rgb……det MÅSTE gå att förändra det på något sätt och skall ge mig den på att hitta det! I won´t give up!

Även en nya extern hårddisk jag köpt enkom för att fylla med den fulla började genast trilska! För att till fullo kunna använda hårddisken krävdes en formatering i hemmets windowsdator, vilket plötsligt satte stopp för att skriva filer från en Mac märkte jag igår på jobbet! (ja ni läste rätt – jag arbetade på en söndag) Jag kunde läsa filerna, men inte skriva.. nåväl, det går säkert att ändra (hoppas jag). Det står klart och tydligt att disken SKALL vara kompatibel med både mac och pc.

Men visst är det irriterande? Man vill ju ut och fota och in med bilderna för att redigera som man alltid gjort, men nja lilla tösabit – hold your horses!

Hur som haver!!!

Jag HAR iaf äntligen fått fram ett par bilderefter trilskmomentet och måste visa er hur liten skillnad det egentligen blev mellan Sigmas 15 och mitt gamla hederliga tamron 90mm!

Dessa 2 bilder nedan är tagna på resp objektivs absoluta närgräns. Obs bildmotiv är enbart för att jämföra kvalitet och närgräns – det är INTE bra eller tagna för att vara kreativa!;-)

Sigma 150mm (2.8)
Tamron 90mm (2.8)
Men då Sigma har en betydligt längre närgräns än tamron spelar det inte så mycket roll som ni kan se. Visst – aningens närmre kommer man men det var baskemig inte mycket i mina ögon, vilket förvånade mig!
Till det postiiva bör närmas att jag upplevde Sigman som aaaaaaningens mer kontrastrik, men i förhållande till den kreativa bokeh:n som tamron skapar är jag fullkomligt nöjd med det jag redan har!

Jag har sagt det förrut och säger det igen – det finns inget bättre macroobjektiv! (för mig;-)) Men tror även man kan ”vänja” sig vid annat tänk och andra objektiv med.

En epok går ur tiden

Titta noga mina vänner, kanske är det sista gången dessa halvformatsbildade alster kommer synas på min blogg.

Men tro inte för en sekund att fotograferandet minskar eller läggs på hyllan? Oh nej, tvärtom!

Men fr om nu regerar en ny vän i mitt liv. Mark nr 2 heter han. Canonnörd även han….och visar mig häpnadsväckande klarhet.

Att något så självklart som briljant skärpa skulle vara så överaskande, än värre något jag så uppenbart inte lyckats få till tidigare!! För nog har jag tyckt de bilder man fångat tidigare varit hyfsta, tja till och med väldigt skarpa i vissa fall? Men icke.. ! När man skådat ljuset genom en fullformatares öga är det svårt, näst intill omöjligt att vända tillbaks…….

De nyare bilder som väntar i minneskortet är så skarpa att man tom kan se en flugas hår innuti näsan;-)!  Huuualiga! Nu snackar jag inte de stående äckelhår en fluga omges med på sin kropp utan de mikrometersmå…. och detta fångat med fri hand? Ja, fullformataren agerar väldigt väl ihop med Tamron-macrot, något jag ärligt inte hade vågat drömma om. Men nog om det nu – en utförlig jämförelser mellan 2 macroobjektiv: Tamrons 90mm (min favorit och ständigta följeslagare och Sigmas 150 mm  – även den med bländare 2,8) kommer jag visa här framöver – så fort minneskortet är tankat och rawfiler genomgångna! Men tro mig, resultatet var inte det jag väntat mig!

Kvar fanns en mapp som fortfarande andades halvformatare, även om näshåren inte syns:

May they rest in piece……….