konst – Sida 4 – Ulmestrand's Blog

Väder Lek

_MG_9265_s — Få saker får en att minnas som en doft…

Så kom då den älskade solen med sin värme till slut! Som man längtat och som man njöt!

Syskonens 50-årskalas kunde inte fått ett bättre väder!

Är det inte märkligt det där hur snabbt man vänjer sig vid saker och ting? Ett par timmar med sol så känns det som om vintern, mörket och kylan aldrig satt sin fot i vårt avlånga land.

På sätt och vis önskar jag att man inte vande sig, utan att man blev lika förvånad varje dag något positivt inträffade som att solen sken för att riktigt kunna suga musten ur detta gottiga!

Jag gillar inte att vänja mig kan jag konstatera när minnesbilderna från småbarnstiden blir allt diffusare. Om jag inte hade vant mig vid den tiden skulle kanske minnet vara klarare..?

För som jag önskar att man kunde resa tillbaks i tiden, tillbaks dit en liten stund!! Spola tillbals sitt mentala band och bara vara där.. tilbaks till mysiga frukostar med yoghurt med kanelsocker på som glatt mumsades i av hungriga söner… Till kramar och kiknande skratt och busträning. Tillbaks till då pojkarna glatt satt i mitt knä och kurade ihop sig när vi såg på bollibompa eller dr snuggles. Mina idag nästan vuxna söner sätter sig inte gärna i knät på morsan idag. Tja, den ena kanske skulle det men jag skulle nog bli manglad rätt fort;-)

Men på sätt och vis kan vi ju det, tack vare film, bilder.. muggar som dom åt ur. Minnesbilder vilket vi alla som håller i en kamera eller Iphone ägnar oss åt på mer eller mindre daglig basis. Det ÄR inte så dumt det där, konstaterar jag när jag då och då kikar på inspelade filmer från småbarnsålder. Att filen är urusel och både rullar och brusar gör märkligt nog inte så mycket. Att bara påminnas om och därmed få en minnesknuff i sitt inre räcker ju rätt långt. Bara att höra deras röster får mig att stortjuta framför tv:n.

Det är inte alltid kvalitet på produkten som spelar roll – utan innehållet som får oss minnas.

Tänk på det nu till helgen när värme och sol förväntas försvinna. Vi får nöja oss med att minnas ett par dagar, med alla säkerhet kommer den igen – värmen

_MG_9413_s — Vi sitter alla i samma båt.. men vem fan styr?

Heja skåne!

Min förra vecka innebar ett kundbesök ända nere i Malmö tillsammans med min nya familj – Arkitektkopia. Det var en strålande vackert dag! En dag som började på morgonen med blixthalka, för att sedan blir fantastiskt vårväder under besöket i Malmö som sedemera övergick i dimma och gråtråkigt väder lagom tills att dagen var slut;-)

Med denna gula familj trivs jag rätt bra om sanningen skall fram och känner mig precis lika gul som de idag:-)

Bloggen får bli en hyllning till det gula, till påsken som står i antågande och som man så härligt påminns om när solen behagar titta fram. Att numer kika ut genom fönstret 06.50 och inte mötas av ett becksvart mörker är så fantastiskt skönt! Nu går det verkligen åt rätt håll:-)

Jag har sedan ett tag ett par videkvistar utkastade framför ytterdörren. Det brukar bli så när buketter slokar hemma hos mig. Jag ser det som en slags ”andra chansen”, då jag vet att döende blommor har en tendens att bli extremt vackra i sin transformerande skepnad!

Videkissarna i bloggen som påminner om en ankas form är fotograferade som nyinköpta och är då torra kvistar.

De 2 mörkare videbilderna nertill kommer från den döende perioden då dom var fulla med droppar från regn o rusk. Men när ”pälsen” blir blöt uppstår även former och figurer:-) Yummie!!!!!

I bilden ”what grows in your head” har jag förstärkt med hjälp av kontraster det jag såg genom att markera ner de delar som för mig såg ut som ett ansikte.

Höst, vinter och vår

Det kan hända mycket i naturen under ett par veckor.

Den åtråvärda kylan anlände till slut och bäddade in omvärlden i blått ljus. Snö kom och avslöjar omvärldens konturer även under mörka timmar. Befriande och härligt! Känslan av att allt är svart får mig känna det som att jag sitter i en tunna. Instängt är bara förnamnet. Men med snö finns det äntligen en horisont, en omvärld återigen.

Om man tycker att man lever i ett stressigt nutidssamhälle med allt för lite tid till det man helst önskar att sysselsätta sig med…. som fotografering t ex, är denna årstid bland den värsta pga av avsaknaden av ljus. När väl ljus finns kanske vädret är urdåligt och motivet som bortblåsta. Förr kändes december som en julmånad och nog var vintrarna vita förr?

Det är dom inte nu. Vintern dyker numer upp lite senare, men kanske är det helt enkelt mitt allt mer brusiga minne som förvandlar barndomens jular till vad jag önskade dom vara.

Men samtidigt älskar jag ruttna växter och rödfärgade kvarglömda löv på kala grenar. Allt har en charm och en tjusning, men nog är vintern med is och mönster något aldeles extra.

Brunklädd åker med klungor av naturens likdelar, att fotografera genom dessa klungor gjorde min dag!

För någon vecka sedan var vädret och ljuset hel förfärligt, men fotolusten alldeles för stor för att backa undan. Kvällen innan hade jag lagat någon asiatisk wok senaste numret av Buffe lockat med, en rätt som innehöll tusentals med svanhalsar i miniformat! Vita små groddar på väg till att gro stod jag och stirra länge på innan som slängdes ner i woken. Dagen efter ville jag fotografera mer av de där svanarna, men självklart var dom slut i närbutiken. Efter 3 försök fann jag fler av dom i Hemköps affär och fick så äntligen mitt fotografiska lystmäte tillgodosett:

Och så då den härliga blå timmen som äntligen kom och med den blev återigen Surte favoritplatsen.

I snålblåste förvandlades 8 minus snabbt till 15 runt sjön och näsan den rann och ögonen med. Lite folk skrämde jag nog halvt ihjäl med då jag halvt om halvt ramlade ner för berget bredvid gångstigen.

Jag förstår mycket väl varför Picasso fick en blå period.

Ett slut är alltid en början

Kära vänner, mycket mycket mycket har hänt.

Midsommar har varit och en veckas ledighet har avverkats för min egen del, 3 återstår efter den här veckans arbetsinsats.

I tisdags satt jag med ytterst blandade känslor och stirrade på 2 ytterligheterna i mitt knä.

Jag hade precis hämtat ut ett väntat rekommenderat brev på Ica supermarket Kärra och min ena hand hade jag ett viktigt kuvert där man med små bokstäver högst uppe i hörnet bland övrig text kunde urskilja ett svagt uppsägan. Ett ord som smakar olustigt och som man aldrig velat se, men är konkursen ett faktum så är den för oss alla på företaget. Livet är rätt mycket vänt upp och ner i detta nu för ca 50 anställda och inget är bestämt eller egentligen spikat.

I andra handen fanns tvärtom en rak motsats, ett exemplar av nyaste numret av FOTO, 7-8 2013, ett stort fett dubbelt och fullspäckat nummer där jag av vänliga själar på facebook upplysts om att mina foton skulle finnas. En förstaplats tydligen? I en tävling? Var det en bild eller vad var det?

Det kändes mycket märkligt och smått surrealistiskt, att överhuvudtaget vinna en tävling även om det är en deltävling i en större är något jag inte gjort. Inte för att jag aktivt deltagit heller i någon, men – att en ta mod till sig och våga skicka in är rätt stort i sig. För ni vet hur det är… inte kan väl jag, men det kan man tydligen och det skall man.

Otäckt djur blev ett otäckt djur

Positivt och negativt, om vartannat.

Precis så har de senaste veckorna avlöpt; olyckor har skett med en familjemedlem för att därefter nås av ett besked om att jag skall få hålla föreläsning nästa år på en stor fotofestival i Norge, för att mötas av en punka på däcket när jag kom hem första dagen efter semestern, yeiiiiii………

Mitt älskade tulpanträd såg ut att vara dött, men så plötsligt för ett par dagar sedan väcktes det till liv igen? Blad kommer i toppen och i botten.. NU? I juli? Är det inte skumt???

Det har varit en berg o dalbana utan dess like.

Tja, det stod i mitt horoskop för ett tag sedan att jag var öppen för nya intryck? Pjiu…….

Under förra veckan befann jag och min familj oss på varma härliga sicilien. Ett fantastiskt ställe med klippformationer som hämtade ur en Starwarss-cen!

Under en vecka bilade vi runt på ön och bodde på totalt 4(!) hotell, varav sista var en bungalow – ett fantastiskt ställe! Högt beläget med utsikt över havet – man kände sig verkligen som en falk högt uppe i sitt rede. Det familjeägda hotellet motsvarade med råge våra förväntningar! Vi kunde dock inte hålla med receptionisten i dess åsikt om att det var det värsta vädret dom haft på länge – det blåste nästan storm, dvs paradiset för en surfande make fast solen sken från en klarblå himmel.

Ovan: sav från Papegojblomma

Nedan: Utsikt ner på hotell Kaluras badplat på Cefalu

Vår hyrbil hann under resan tjuta och ilsket lysa ”GASTRO MOTORE” ett antal gånger – att det inte var bra förstod vi ju och de 2 Iphone-mästarna i baksätet gav svaret vi anade – motorfel. Vad eller hur det var fel framkom inte, men med blicken fäst mot kontrollpanelen fortsatte bilen gå som på räls. (om man bortsåg från tutet lite då och då;-))

Utöver detta lilla motorproblem hann vi med att tappa min mobiltelefon – hitta den igen, glömma lämna tillbaka hotellnycklar och utstå snorkiga servitörer på Siciliens östkust som inte kunde ett ord engelska, men hade mage att ta 170 kronor st för vad som SKULLE vara lammkotletter, men visade sig vara en sönderbankad panerad winersnitsel på en stor vit tallrik. ENDAST! Inget grönt, ingen potatis, ingen pasta.. ingen sås…. Hans attityd och doft gjorde oss inte särskilt sugna på att fortsätta ta strid eller beställa in mer. Vi var bonnlurkar som han rynkade på näsan för.

Den tråkiga känslan uppvägdes snabbt av sista hotellet/bungalowen där dessa ljuvliga små varelser bodde med sin mamma. 4 små parvlar som väntade på nya människor och älskade att leka! Tja alla utan om en liten ferdinand i bakgrunden som hellre låg och sov medan syskonen rusade runt, jagandes varandras svansar. Ett fantastiskt ställe som starkt rekommenderas med ljuvlig mat på en restaurang ovanför. En natt hann vi stanna, men åker vi någonsin tillbaka är det ett givet remål.

Ljuvliga små tissemissar satt och väntade

En palmstam på Sicilien

Lugnet före stormen i Grebbestad, midsommarafton vid Sjöboden

”Alle man till drabbning” – närbild på en kaktus intill vår bungalow.

Midsommar

Jag tänker fatta mig kort då lunchen är detsamma.

Midsommar klingar lite extra speciellt för många. Jag måste erkänna att jag vissa år fasat för dagen, de år då måsten övervägt lusten till livet. Tack och lov har det varit få.

För jag gillar verkligen inte måsten, inte när det är outtalade sådana – krav man själv inte alls tycker är bra eller motiverade.

De måsten vi så gärna trilskas med att rada upp, det måste ätas sill, det måste storstädas och göra livet till en pina timmarna innan the big shit, den stora händelsen med den fantastiska sillen:-)

För åhh som jag istället önskade alla att ni/vi/jag/du får det bra:-) Att istället för stress upplevs det glädje och avkoppling, det vore väl bra?

Jag undrar hur många bilolyckor, misshandel och slagsmål på fyllan vi kommer läsa om nästa vecka?

En är en aldeles för mycket……

Nä, en skön härligt stress och måste-fri helg önskar jag er alla! Väderguden tycks dock ha åkt på semester i annat land dessa dagar, men han kommer garanterar tillbaka!

En riktigt glad midsommar till er alla!!

Det rosa med mammas tall i bakgrunden:

Jag tycker Rhododendron är fantastiska – även från ”fel” sida. De här hängde hemma hos mina föräldrar och hade en särdeles tjusig baksida – nästan lite volangkantad:

En glad figur visade sig i toppen av Rhododensdrons kvarblivna piska:

Vad är väl mer svenskt än dessa rackare…..

Falling madonna, med sin strut-BH:

Samma madonna blev från en annan synvinkel en utkikande fågel.. kanske är det madonnna som kommer gåendes naken från vänster i bild med ett flygande hår…

Ibland är bak bättre än fram!

Ett nerfallen blomma från lupinen, eller en drickande fågel?

Magiska iris – nog ser man ett släktskap till undervattensvärlden i dess inre?

Sad bird……? Iris som alltid!

Efter regnet kom det fram ett gråtande troll av maskrosens fröställningar och ett blomblad i bakgrunden

Rhododendron har fler fingrar på sin lyra än det det rosaskimrande nya. Gamla blomställningar på min vita Rhodde sträckte sig efter sina grannar:

Rabarbens gamla löv såg för mig ut som en kejserlig kycklig med krona på sitt huvud:

Som så ofta är det inte pistillen, eller frontfiguren som spelar huvudrollen. Många gånger är det en figur i bakgrunden som kan spela huvudrollen, iaf i mina ögon, som den här Rhododendronens ansikte:

Gröna paraplyer

Mänsklig Rhododendron

Atomer och himlakroppar, delar som hör samman

Jag udrar om det har med ålderna att göra.. dessa funderingar man har som poppar upp inombords.

Att stå böjd över diskhon, ger mig alltid funderingar. När resterna från middagen möter diskmedel som effektivt bryter ner händer det saker i mitt inre…. Som på översta bilden där jag blickar ner i min svarta stekpannas flottiga botten med en upplyst galax skapad av reflexen från ljusrampen ovan …

– Varför lever jag, vad är mitt syfte – finns det något syfte alls?

Kanske inte, men nog känns denna ”slump” rätt hisnande?

Huri hela friden, vilken tur vi haft?

Att just vi människor står på en liten liten plats mitt i den stora stora rymden och andas samma luft, delar språk och upplever känslor. Att det överhuvudtaget uppstod? Hur coolt är inte det?!! Och att det faktiskt fungerar TROTS den stora massan och våra nedärvda aggressioner, våra ilskor, avundsjukor och vårt hat som den stora massan äger där inombords. För det mesta hålls det ju i shack och än har vi inte helt förstört vår jord. Visst är vi på god väg, men vi äger också insikten om att försöka hindra den där negativa utvecklingen.

Om det nu finns något syfte kanske det helt enkelt är at bli mer tacksam och ta vara på stunden vi givits.

Och genom foto tycker jag man får tillfällen att träna sin tacksamhet på.. olja som delar sig och genast låter mig tänka på celldelning, på liv som blir till och tacksamheten över att jag fått chansen till 2 sådana mirakel inne i min egen kropp.

Att så många händelser som måste samspelas och ske på rätt tillfälle för att ett liv skall bli till, sker ju ständigt. Mirakel händer nu och nu och nu någonstans på jorden….. som min ena son hade lärt sig att det är små sprängladdningar längst ut på spermien? Hmm så vi bombas för att liv skall ske? Vilken paradox!:-)

En skön helg önskar jag er alla små mirakel som vandrar där ute:-) Ta vara på er, ni är one of a kind!

Human nature

Jag älskar när det dyker upp figurer i naturen.

Extra roligt är det när dessa figurer redan upptäcks genom linsen på plats, det är inte alltid jag upptäcker figurerna där, snarare senare när jag tittar på bilden senare genom kameran eller datorns skärm. Sin egen fokus kan vara så stark på något annat som skärpan hos en droppe, att man inte upptäcker det drama som utspelar sig i bakgrundens skugglek.

För mig vittnar dessa figurer om en samhörighet. Jag menar förstås inte att fysiska människor går att finna i ett bladverk, utan att mönstren och former så starkt går igen genom alla led, från hjärnans blodkärl till nerverna i ett löv, till floddeltats förgreningar från ovan.

Allt hänger ihop, men blir för mig extra klart då just figurer dyker upp. Kanske för att det är mer oväntat än ett rent mönster som man redan sett ett par gånger, samtidigt som det rent teoretiskt dyker upp med jämna mellanrum. Frågan är bara var man själv står just då med sin kamera. Ett steg åt sidan och figuren skulle aldrig blivit upptäckt.

Att hitta de där igenkännande figurerna skänker en slags tröst, en försäkran om att vi inte är utomstående varelser utan del av något större, av en energis gigantiska kretslopp. Jag och du är en del av denna jord, som är ynka liten bråkdel av universum – visst är det magiskt?

När vi inser att marken vi går på är lika mycket en del av oss själva som vår kropp kanske vi slutar förstöra den som vi gör idag?

Man kan ju önska.

Människan är kapabel att göra mycket dumt, väldigt mycket dumt.. dessutom ibland slugt uträknat. Speciellt mot varandra, dolken i ryggen är utbytt mot uthängning och förtal emot varandra.

Det går inte en dag utan att man chockas över de elakheter och maktmissbruk vissa människor ägnar sig åt.

Många gånger är insikten för mycket att bära helt enkelt.

Ibland ar vi rent klantiga och har en fruktansvärd otur…

Vissa tankar klarar man inte tänka utan att slitas itu inombords. För även om agerandet inte är mitt känner man medkänsla genom någon samhörighet som till exempelvis föräldraskap. Man förstår kan så väl ångesten och paniken av en insikt om det oåterkalleliga….

Att förlora den största glädjen och kärleken i livet på ett fruktansvärt sätt.

Jag brukar undra om vårt upplysta samhälle med nyheter som blixtsnabbt färdas verkligen är av godo, om det inte skadar mer än det bygger upp och om inte nya idéer snarare kan födas av den kanske avtrubbade inställning vi får på köpet?

Men å andra sidan, vi bombarderas med olika moraliska dilemma där det omedelbart talas om att något är galet – ibland även när det inte är det, vilket ger fruktansvärda påföljder för oskyldiga. För att döma är nutidens mest lockande sport! Men när något väl är galet är det en enande kraft att tillsammans följa den goda vägen och inse hur mycket positiv beslutsamhet faktiskt kan förändra.

Vi tycks så gärna vilja se vår värld i svart eller vitt, vem eller vilka som är goda eller onda, när det i själva verket är en hel samling grå massa!

Vi bär alla på gott och ont inom oss och har förmågan att utöva de båda, men att tänka med hjärtat och osjälviskt hjälpa en annan människa vet vi nog alla är det bästa.

Låt den grå massan bli lite mer ljus

Som smör

Fint som snus brukar man säga, men då snus inte faller mig på läppen (haha) fördrar jag att uttrycka mig med fint som smör istället.

Och mycket har det blivit av den varan under julledigheten, smör alltså.

En av de allra ljuvligaste kakor någon smakat lagar min mor. Sansrival heter den och bakas enligt ett mycket gammalt recept – hälften smör och hälften kärlek. Den är dödligt god!

Fint som smör tyckte jag det var att snubbla över den gamla presenningen ovan.

Varför detta smörande nu kanske ni undrar? Äsch inte vet jag – något fick man väl prata om för att leda in på det material som användes till bilden nedan.

Det man ser är alltså smör och dess mönster när det föll av kniven

Share this:

Gilla detta:

Share this:

Gilla detta:

Share this:

Gilla detta:

Share this:

Gilla detta:

Share this:

Gilla detta:

Share this:

Gilla detta:

Share this:

Gilla detta:

Share this:

Gilla detta: