figurer – Sida 6 – Ulmestrand's Blog

Blå under

Nej det blev ingen vinter.Varför är man inte förvånad? Dessa väderprognoser tycks stämma allt sämre och sämre.

Eller också lägger man mer fokus på väder numer som fotointesserad.. I alla fall om det handlar om ”ickeväder”.

Detta hot som låg över helgen med förmaningar om kyla och t om snö fick mig fotografera i panik i lördags, en dag jag borde ägnat åt att färdigställa ett föredrag jag skall hålla nu till helgen. Och ett par offrade timmar straffade sig självklart.

Underlag, bildspel och bilder skulle lämnas in på lördagen, så lördagskvällen blev ett enda långt datorarbete. Mindre kul, men att offra soltimmarna var bara inte att tänka på – söndagen skulle ju bli dålig? Och skiner solen skulle jag vara inte förlåta mig själv om jag inte hade kommit ut i naturen och andats lite frisk luft tillsammans med min kamerakompis.

Meeeeen nej, söndagen blev ju som sagt inte dålig! Inte det minsta! Näääheppp tänkte jag när jag vaknade av att solen sken in genom fönstret. Ok, då blir man lite sur.. lite, lite. Men glad med förståss – ytterligare en dag till att fotografera;-) Jag hann ju med föredraget? Även om klockan blev över 23 på lördagskvällen…

Men det är ju inte vädrets fel, inte solen och inte tiden. Mitt största dilemma i livet är att jag är en obotlig tidsoptimist – och faktiskt – handen på hjärtat – så arbetar jag bäst under press!

Jag MÅSTE ha en deadline och helst snabb sådan! Yrskeskada förmodligen;-)

Men dagarna från helgen erbjöd inte mycket i grönt, även om dessa små skönheter behagat vakna ur marken!! Hur härligt är inte det? Ingen sädesärla fanns i sikte, men väl vitsippor:-)

Gott om döda trädstammar fanns det i skogen – och en svamp växte så lämpligt på denna isbjörns hjässa

Andra svampar var färglösa- som dessa nedan som växte på en björkstam. Kanske är det därför han är lite butter gubben i bild – han längtar efter solbränna precis som jag.

I mitt fönster finns det endast en växt som överlevt förutom orkideer. Jag minns att jag såg samma planta på Älvsjömässan intill kafeterian. Inte mycket ljus därinne, men i mitt hus gassar solen från fönstret och denna tåliga planta tål tydligen både brännande sol och mörker utan minsta problem. jag brukar alltid fascineras av hur vackert bladen glittrar i solljuset – nästan som snö…

Ute i trädgården har hjärtbergeniorna överlevt vintern fint och jag tyckte om hur vårsolen lös upp mattan av dessa blad.

Aklejan har börjat kika upp med i skydd under Rhododendronen…

Och självklart, om vitsippan vågat sig fram skall ju inte kompisen tussilago vara sämre:-)

Med dessa 2 vårtecken tror jag allt man kan konstatera att det är vår -tjohooo!

Väder Lek

_MG_9265_s — Få saker får en att minnas som en doft…

Så kom då den älskade solen med sin värme till slut! Som man längtat och som man njöt!

Syskonens 50-årskalas kunde inte fått ett bättre väder!

Är det inte märkligt det där hur snabbt man vänjer sig vid saker och ting? Ett par timmar med sol så känns det som om vintern, mörket och kylan aldrig satt sin fot i vårt avlånga land.

På sätt och vis önskar jag att man inte vande sig, utan att man blev lika förvånad varje dag något positivt inträffade som att solen sken för att riktigt kunna suga musten ur detta gottiga!

Jag gillar inte att vänja mig kan jag konstatera när minnesbilderna från småbarnstiden blir allt diffusare. Om jag inte hade vant mig vid den tiden skulle kanske minnet vara klarare..?

För som jag önskar att man kunde resa tillbaks i tiden, tillbaks dit en liten stund!! Spola tillbals sitt mentala band och bara vara där.. tilbaks till mysiga frukostar med yoghurt med kanelsocker på som glatt mumsades i av hungriga söner… Till kramar och kiknande skratt och busträning. Tillbaks till då pojkarna glatt satt i mitt knä och kurade ihop sig när vi såg på bollibompa eller dr snuggles. Mina idag nästan vuxna söner sätter sig inte gärna i knät på morsan idag. Tja, den ena kanske skulle det men jag skulle nog bli manglad rätt fort;-)

Men på sätt och vis kan vi ju det, tack vare film, bilder.. muggar som dom åt ur. Minnesbilder vilket vi alla som håller i en kamera eller Iphone ägnar oss åt på mer eller mindre daglig basis. Det ÄR inte så dumt det där, konstaterar jag när jag då och då kikar på inspelade filmer från småbarnsålder. Att filen är urusel och både rullar och brusar gör märkligt nog inte så mycket. Att bara påminnas om och därmed få en minnesknuff i sitt inre räcker ju rätt långt. Bara att höra deras röster får mig att stortjuta framför tv:n.

Det är inte alltid kvalitet på produkten som spelar roll – utan innehållet som får oss minnas.

Tänk på det nu till helgen när värme och sol förväntas försvinna. Vi får nöja oss med att minnas ett par dagar, med alla säkerhet kommer den igen – värmen

_MG_9413_s — Vi sitter alla i samma båt.. men vem fan styr?

Älskade tråk

Tråkigt är det minsta jag har – egentligen. Men vädret, speciellt på helgerna, har gjort mig extreeemt uttråkad på senare tid!!

Under helgen är det nog många med mig som hoppas på lite sol för att vädra sina kameror.

Men gång på gång har jag med en suck konstaterat att jag fick skjuta upp min fotolängtan ett tag till.

Blommor finns ju dock alltid att köpa från affärerna… en märkligt blålila hortensia på Ica Maxi såg ut att ha drabbats av något elakt litet kryp, blombladen växte inte lika grupperat i typiska bollar som de brukar utan stora hål öppnade upp mot vita ”pelare” under. 59 kronor på Maxi – som hittat tänkte jag och slängde kvickt ner mitt fynd i kundvagnen under kvällshandlingen! Är något fel o konstigt i blomvärlden gnuggar Anna händerna! Där finns det oftast något spännande att hämta i makrovärlden!

Full av iver dagen efter ville jag självklart fotografera detta fynd, men….det var den dagen då gud glömde tända lampan. Trots att det var dag var det ändå mörkt.

Tyvärr hjälpte det föga att ställa ut blomman på altanen, ett massivt molntäcke kvävde ändå så effektivt det minimala solljus som förmodligen fanns där ovan.

Och att blomman var mörk till färgen fick den att slukade allt ljus som gick att tillgå… men skam den som ger sig.

Lite högre Iso fick det bli.

Ett par dagar senare såg blomman inte lika fräsch ut längre, men inte gjorde det något inte!

Snarare tycker jag mer om det halvdöda blomvrak som dröste blad ner på atlangolvet.

Uttrycket blir ett helt annat även om blomman är densamma.

Men mycket har hänt på senare tid och mycket kommer fortsätta hända.

Det är fullt upp på jobb och det är kul! Fullt upp hemma med tvillingsyskon som fyller 50 imorgon – yeii! Och fullt upp har jag även haft med min fotobok som nu är tryckt genom arkitektkopia och nu väntar på att bli inbunden – jag fick ett första exemplar skickat till mig i veckan, alldeles blankt och känner mig bra utrustad inför Norsk Naturfotofestival om 2 veckor:-)

Heja skåne!

Min förra vecka innebar ett kundbesök ända nere i Malmö tillsammans med min nya familj – Arkitektkopia. Det var en strålande vackert dag! En dag som började på morgonen med blixthalka, för att sedan blir fantastiskt vårväder under besöket i Malmö som sedemera övergick i dimma och gråtråkigt väder lagom tills att dagen var slut;-)

Med denna gula familj trivs jag rätt bra om sanningen skall fram och känner mig precis lika gul som de idag:-)

Bloggen får bli en hyllning till det gula, till påsken som står i antågande och som man så härligt påminns om när solen behagar titta fram. Att numer kika ut genom fönstret 06.50 och inte mötas av ett becksvart mörker är så fantastiskt skönt! Nu går det verkligen åt rätt håll:-)

Jag har sedan ett tag ett par videkvistar utkastade framför ytterdörren. Det brukar bli så när buketter slokar hemma hos mig. Jag ser det som en slags ”andra chansen”, då jag vet att döende blommor har en tendens att bli extremt vackra i sin transformerande skepnad!

Videkissarna i bloggen som påminner om en ankas form är fotograferade som nyinköpta och är då torra kvistar.

De 2 mörkare videbilderna nertill kommer från den döende perioden då dom var fulla med droppar från regn o rusk. Men när ”pälsen” blir blöt uppstår även former och figurer:-) Yummie!!!!!

I bilden ”what grows in your head” har jag förstärkt med hjälp av kontraster det jag såg genom att markera ner de delar som för mig såg ut som ett ansikte.

Snabba ryck

Storm i ett ishav……..

Jag tänker fatta mig kort för dagen har redan hunnit rinna halvvägs bort.

Precis som isen i min blogg har den dyrbara tid vi fått att förvalta en benägenhet att försvinna när man minst önskar det.

Idag var en dag jag tänkte ta vara på, kanske gå ut med kameran i tid, men istället ville den trötta kroppen gosa in sig framför tv:n med en skål cheerios i knät och tja, så fick det bli.

Men efter att ha gått igenom förra helgens foton är jag nu trött på datorer. Här är bilderna som kom av den förgängliga isturen – nu ett minne blott. Is finns nog knappast kvar, efter gårdagens intensiva regn och plusgraders säger det bara slörp. Borta!

Men nu vill jag ner och baka cheescake som jag sett fram emot hela veckan:-) Båda sönerna är hemma och deras mor mår därmed perfekt! Det är ungefär vad som krävs, att dom är hemma och mår bra o är lyckliga.. och mätta. Då är jag nöjd. Med allt.

Med sorg i hjärtat måste jag även beklaga att kursen i Maj blir inställd pga bristande anmälningar. De berörda skall ha fått information från Magnus L.

För mig hägrar Norsk Naturfotofestival härnäst och min föreläsning där i Mars, vilket betyder att Arkitektkopia måste börja trycka boken som maken har vänligt nog korrekturläst. Fel kan det bli ändå, men förhoppningsvis mindre än innan.

Att kvalitén blir bra har jag redan konstaterat – provtryck på 4 olika papperssorter har gjorts och jag tror det kan bli hur bra som helst! Bara priset fungerar så kör jag:-)

NU kära vänner är det faktiskt helg!!! Och NUUUU blir det cheescake:-)

polarbears

Tänk vad stockar kan ge – här fann jag ett fyrhuset i stormande hav

Flinande gubbe i solnedgången

Inte lika glad mumiegubbe fanns ett par cm bredvid

Den där mumien ville inte släppa taget, han dök upp lite här o var i bakgrunden

Allt som vanligt fotograferat på surtes berg och Baddammens omgivningar.

På frihand med tamrons 90 mm macro och Canon mark ll.

Perspektiv

Ja denna sommaren kan man knappast klaga på vädermässigt.

Det har ju varit fantastiskt rent ut sagt?

Ett perfekt väder för de flesta aktivteter familjen ägnat sig åt; kitesurfing, båtturer, fiske, fotograferande och solande. Därav min egen frånvaro från nätets mörka vrå. Man vill ju passa på och suga musten ur sommaren medan den finns!

Men nu när vädret är lite sämre igen ( bara 21 grader, rena kölden ju;-)) kan man passa på att lägga ut lite av fångsten de gånga veckorna.

Bilden högst upp i dagens blogg är fotograferad på Rörö en typisk solig sommardag – det syns väl? Nej förmodligen inte *s* Den kan ju vara från var som helst egentligen…. det ni ser är 2 kapade vasstrån som jag står lutad över. Eller så kan man se 2 vassbåtar på ett öppet hav:-)

Och som vanligt – förstora gärna genom att klicka på bilderna i bloggen!

Den lilla draken nedan kostade mig inte mycket – 19 kronor på ICA! Jag älskar liljor som doftar så gott. Just dessa liljorna reades ut och när endast en lija återstod och resten började lukta var jag till att slänga buketten då jag såg den lilla pricken på den kvarvarande friska liljan. Den som fick bladet att se ut som en figur:

Små figurer och kryp har det funnits gott om med. Denna tveskärt huserade innuti en stjälk på min massiva rabarberplanta som växt sedan urminnes tider på min tomt. Sedan igår finns dock varken planta eller tveskärt mer utan inväntar ett mörkare öde på Tagene återvinningscentral:

Minne från Grebbestad:

Rabarberblad på tomten igen:

Underbara ogräs man tacksamt tar emot, speciellt mot en blöt asfaltsbakgrund i solljuset:

Rabarberblad i motljus:

Den lilla draken igen:

Röröbesök nr2:

Samma saltindränka träd fast från ett annat håll och ljus, nog är det en människa i trädet?

Den hätr lila figuren har jag lagt ner lite tid på… Jag har selektivt ökat kontrasten för att visa det jag själv såg – gubben i stenen – för min egen gubbe. Men inte såg han den för det – tydligen går det att se en fågel i bilden nedan? Som inte jag själv ser;-)

KAN man tröttna på ormbunkar? Ja kanske – i familjen råder det delade meningar om dessa växter som mer än gärna sprider ut sig till min stora glädje.

Jag älskar iaf dom där spännande växterna som kan förvandlas till så mycket – allt beroende på hur man ställer sig och hur ljuset faller. Som t ex dessa hotfulla tänder:

… eller dessa 2 figurer som samtalar:

…eller helt enkelt bara som dom är – genom Funchians ljusblå blommor:

Semestermarodörer

_MG_2542_s

För ett par veckor sedan befann vi ju oss på Sicilien och väl hemma hade jag fått besök visade det sig.

Vita tjocka härliga larver mumsade i godan ro på mitt jätterams utan tillsymmelse att reagera på min närvaro eller rörelse. De var/är fantastiskt vackra men tillåter inte objudna gäster våldföra sig på mina växter, hur vackra de än må vara.

Och visst är det mycket man kan reta sig på här i livet…? Ibland tycks det som att det är nästan det människan älskar att gotta sig åt mest – att reta sig på andra och annat.

Och jag skall inte framstå som någon moder teresa, jag retade mig rätt mycket på att se motorsågsmasakern bland mina växter! Pulsen steg på 0,1 sekund och vråltjutande sprang jag in för att…ehum… ringa mamma *s* Jamen hon VET bäst!! När det handlar om växter och trädgård är hon min allra bästa uppslagsbok med husmorsknep som inte skadar vare sig trädgård eller djur för mycket!

Så här sitter man nu, med en veckas sommar och sol i Sverige avverkad. En ledig vecka som försvann snabbare än väntat!

Vädret kan man ju absolut inte klaga på och foto-genen har fått sitt den med – int kan man klaga då int?

Albino-cheesdoodles:

Under denna veckan har Surte avverkats ett antal gånger samt en o annan båttur.

Och det ÄR ju verkligen en fröjd att vandra ute – fotomotiv kryllar det av – fulkomligt! Vissa elakare än andra. Dessa var dock extremt vänliga mot varandra, även om jag tycker att det var en lite väl ogästvänlig och taggig omgivning för akten:

Taggiga är det fler saker som är:

I min trädgård planterade jag i våras en del frön.

Röda vallmor och röda luktärter tyckte jag skulle samsas fint i en stor blå kruka. Det tyckte tydligen inte vallmon och vägrade dyka upp över huvudtaget! Inte ett uns av blad från dom syntes… Märkligt – de som haft vallmo vet vilket ogräs de kan vara. Så kanske borde jag vara tacksam i och för sig. Luktärterna växer desto mer – en stor grön massig buske tronar där nu och har fyllt ut varje vrå! Att de skall blomma i rött kan man inte se än, men formen och bladen duger de med att fånga på bild:

_MG_3518_s

Ett antal promenader på kvällar runt svankällan har det blivit med där man stöter på en och annan märklig varelse:

Lilla smurfan :

Den här blåvingade saken satt fullkomligt still vad jag än gjorde…. jag vet att man läst om insekter som sent på kvällar blir som förstelnade men inte upplevt det så själv förrän nu.

Det var dock bara den här fjärilen jag såg som satt så där still så kanske var den döende…? Eller väldigt väldig trött..

Och självklart finns det blommor under sommaren, som behöver vatten…..black pearl:

_MG_3289_s

Under ett besök på plantskola kunde jag inte ungå att märka ett par svarta jordsäckar på utsidan vid parkeringen. Dessa hade ett mycket spännande mönster som kondenserat fram av värmen. Självklart var inte kameran med då, men skam den som ger sig – hem o hämta kameran och tillbaks igen:

Sileshårkaos i underbara Surte som alltid alltid bjuder på godsaker för en fotograf:

Surtegodsak 2:

Surtegodsak 3 vid en glittrande fors:

Surtegodsak 4 – samma fors:

Surtegodsak 5, innan forsen, där stillheten styr mina steg och trollsländor syrr fyller himlen med ljud:

Surtegodsak 6, en kittlig harmynt glad person i en trädstam där myror biter extra hårt:

Vad bjöd då båtturerna på om inte en galen höna (eller kärring) som tar stora kliv över sin krackelerade mark:

Att ligga länge och bara kika på hur havstulpaner vinkar med sina händer i vattnet är otroligt rofyllt.

Ända tills en rejäl våg svepte över mig 😉

Och sist och definitivt minst – ett ansikte och katt på pinne – taramm:-)

_MG_3625_s

Trevligt fortsättning på sommarn allihop, njut medan den är här!

Kram

Ett slut är alltid en början

Kära vänner, mycket mycket mycket har hänt.

Midsommar har varit och en veckas ledighet har avverkats för min egen del, 3 återstår efter den här veckans arbetsinsats.

I tisdags satt jag med ytterst blandade känslor och stirrade på 2 ytterligheterna i mitt knä.

Jag hade precis hämtat ut ett väntat rekommenderat brev på Ica supermarket Kärra och min ena hand hade jag ett viktigt kuvert där man med små bokstäver högst uppe i hörnet bland övrig text kunde urskilja ett svagt uppsägan. Ett ord som smakar olustigt och som man aldrig velat se, men är konkursen ett faktum så är den för oss alla på företaget. Livet är rätt mycket vänt upp och ner i detta nu för ca 50 anställda och inget är bestämt eller egentligen spikat.

I andra handen fanns tvärtom en rak motsats, ett exemplar av nyaste numret av FOTO, 7-8 2013, ett stort fett dubbelt och fullspäckat nummer där jag av vänliga själar på facebook upplysts om att mina foton skulle finnas. En förstaplats tydligen? I en tävling? Var det en bild eller vad var det?

Det kändes mycket märkligt och smått surrealistiskt, att överhuvudtaget vinna en tävling även om det är en deltävling i en större är något jag inte gjort. Inte för att jag aktivt deltagit heller i någon, men – att en ta mod till sig och våga skicka in är rätt stort i sig. För ni vet hur det är… inte kan väl jag, men det kan man tydligen och det skall man.

Otäckt djur blev ett otäckt djur

Positivt och negativt, om vartannat.

Precis så har de senaste veckorna avlöpt; olyckor har skett med en familjemedlem för att därefter nås av ett besked om att jag skall få hålla föreläsning nästa år på en stor fotofestival i Norge, för att mötas av en punka på däcket när jag kom hem första dagen efter semestern, yeiiiiii………

Mitt älskade tulpanträd såg ut att vara dött, men så plötsligt för ett par dagar sedan väcktes det till liv igen? Blad kommer i toppen och i botten.. NU? I juli? Är det inte skumt???

Det har varit en berg o dalbana utan dess like.

Tja, det stod i mitt horoskop för ett tag sedan att jag var öppen för nya intryck? Pjiu…….

Under förra veckan befann jag och min familj oss på varma härliga sicilien. Ett fantastiskt ställe med klippformationer som hämtade ur en Starwarss-cen!

Under en vecka bilade vi runt på ön och bodde på totalt 4(!) hotell, varav sista var en bungalow – ett fantastiskt ställe! Högt beläget med utsikt över havet – man kände sig verkligen som en falk högt uppe i sitt rede. Det familjeägda hotellet motsvarade med råge våra förväntningar! Vi kunde dock inte hålla med receptionisten i dess åsikt om att det var det värsta vädret dom haft på länge – det blåste nästan storm, dvs paradiset för en surfande make fast solen sken från en klarblå himmel.

Ovan: sav från Papegojblomma

Nedan: Utsikt ner på hotell Kaluras badplat på Cefalu

Vår hyrbil hann under resan tjuta och ilsket lysa ”GASTRO MOTORE” ett antal gånger – att det inte var bra förstod vi ju och de 2 Iphone-mästarna i baksätet gav svaret vi anade – motorfel. Vad eller hur det var fel framkom inte, men med blicken fäst mot kontrollpanelen fortsatte bilen gå som på räls. (om man bortsåg från tutet lite då och då;-))

Utöver detta lilla motorproblem hann vi med att tappa min mobiltelefon – hitta den igen, glömma lämna tillbaka hotellnycklar och utstå snorkiga servitörer på Siciliens östkust som inte kunde ett ord engelska, men hade mage att ta 170 kronor st för vad som SKULLE vara lammkotletter, men visade sig vara en sönderbankad panerad winersnitsel på en stor vit tallrik. ENDAST! Inget grönt, ingen potatis, ingen pasta.. ingen sås…. Hans attityd och doft gjorde oss inte särskilt sugna på att fortsätta ta strid eller beställa in mer. Vi var bonnlurkar som han rynkade på näsan för.

Den tråkiga känslan uppvägdes snabbt av sista hotellet/bungalowen där dessa ljuvliga små varelser bodde med sin mamma. 4 små parvlar som väntade på nya människor och älskade att leka! Tja alla utan om en liten ferdinand i bakgrunden som hellre låg och sov medan syskonen rusade runt, jagandes varandras svansar. Ett fantastiskt ställe som starkt rekommenderas med ljuvlig mat på en restaurang ovanför. En natt hann vi stanna, men åker vi någonsin tillbaka är det ett givet remål.

Ljuvliga små tissemissar satt och väntade

En palmstam på Sicilien

Lugnet före stormen i Grebbestad, midsommarafton vid Sjöboden

”Alle man till drabbning” – närbild på en kaktus intill vår bungalow.

Midsommar

Jag tänker fatta mig kort då lunchen är detsamma.

Midsommar klingar lite extra speciellt för många. Jag måste erkänna att jag vissa år fasat för dagen, de år då måsten övervägt lusten till livet. Tack och lov har det varit få.

För jag gillar verkligen inte måsten, inte när det är outtalade sådana – krav man själv inte alls tycker är bra eller motiverade.

De måsten vi så gärna trilskas med att rada upp, det måste ätas sill, det måste storstädas och göra livet till en pina timmarna innan the big shit, den stora händelsen med den fantastiska sillen:-)

För åhh som jag istället önskade alla att ni/vi/jag/du får det bra:-) Att istället för stress upplevs det glädje och avkoppling, det vore väl bra?

Jag undrar hur många bilolyckor, misshandel och slagsmål på fyllan vi kommer läsa om nästa vecka?

En är en aldeles för mycket……

Nä, en skön härligt stress och måste-fri helg önskar jag er alla! Väderguden tycks dock ha åkt på semester i annat land dessa dagar, men han kommer garanterar tillbaka!

En riktigt glad midsommar till er alla!!

Det rosa med mammas tall i bakgrunden:

Jag tycker Rhododendron är fantastiska – även från ”fel” sida. De här hängde hemma hos mina föräldrar och hade en särdeles tjusig baksida – nästan lite volangkantad:

En glad figur visade sig i toppen av Rhododensdrons kvarblivna piska:

Vad är väl mer svenskt än dessa rackare…..

Falling madonna, med sin strut-BH:

Samma madonna blev från en annan synvinkel en utkikande fågel.. kanske är det madonnna som kommer gåendes naken från vänster i bild med ett flygande hår…

Ibland är bak bättre än fram!

Ett nerfallen blomma från lupinen, eller en drickande fågel?

Magiska iris – nog ser man ett släktskap till undervattensvärlden i dess inre?

Sad bird……? Iris som alltid!

Efter regnet kom det fram ett gråtande troll av maskrosens fröställningar och ett blomblad i bakgrunden

Rhododendron har fler fingrar på sin lyra än det det rosaskimrande nya. Gamla blomställningar på min vita Rhodde sträckte sig efter sina grannar:

Rabarbens gamla löv såg för mig ut som en kejserlig kycklig med krona på sitt huvud:

Som så ofta är det inte pistillen, eller frontfiguren som spelar huvudrollen. Många gånger är det en figur i bakgrunden som kan spela huvudrollen, iaf i mina ögon, som den här Rhododendronens ansikte:

Gröna paraplyer

Mänsklig Rhododendron

Angry birds och Gena

Trots att man borde veta bättre och borde vara vuxen trilskas jag envist med att busa.

Det busas öerallt och helst med alla jag trivs med.

Barnslig är bara förnamnet och har turen att umgås med likasinnade både hemmavid och på min arbetsplats.

Hade dom inte varit likasinnade hade vi nog inte umgåtts helt enkelt…

Mina kollegor är min familj, vi kastar stressbollar på varandra, kittlas och gör allmänt bustricks för att göra livet lättare de timmar vi tillbringar tillsammans.

Och visst är det väl så leken är – som en stressventil?

En källa till glädje och skratt där leken förenar.

Liljekonvaljens tak

The face next to you

Att kombinera foto med lekfullt sinne är därför det bästa av 2 världar för mig.

Där är det ok att vara barnslig, att hitta sagofigurer som krokodilen Gena och arga fåglar i en upp o nervänd iris som blänger surt på mig.

Men för att hitta det barnsliga måste man ju också vara barnslig… man måste våga smutsa ner sig och krypa upp och ner och in och ut runt minsta lilla vrå. Och det där – att göra något sådant? Ja men det får man ju inte som vuxen!! Sätt dig med en fläck på byxan och se vilken reaktion du får – man HAR inte en fläck på byxan!!!

Märkligt egentligen.. i en värld där vi så väl inser effekten av vårt handlande, hur orättvisor färgar vårt klot borde väl en fläck vara det minsta problemet?!

Vad är väl en fläck i det stora hela… men jodå, vett och etikett påverkar oss mycket.

Jag fick en hel del märkliga blickar på mig där jag låg och kröp på asfalten efter förra veckans kraftfulla regnskur som fick asfalten att skimra då solen åter dök upp.

Det är ju blött? Hur KAN man ligga på asfalten som vuxen kvinna? Skämmes..

Men SOM jag önskade att alla skulle ligga där och krypa – helst då med ett makro framför sig för jösses vad roligt det är! Att se en maskros nerfuktade strån glimma mot den stjärnbeklädda asfalten gjorde i alla fall min dag! Ett bespottat ogräs mot smutsig svart mark – underbart!

Det är ju där och då det sker? Där och då man ser och lever och får tillägnas just den där speciella bilden bara man själv får äran att se – att sedan dela med sig av den mäktiga händelsen är ju en trivsam bonus:-)